LGV

Vad orsakar sjukdomen?

LGV orsakas av en variant av Chlamydia trachomatis, det vill säga samma bakterie som ger upphov till klamydiainfektion. Denna variant av klamydiabakterien är mera aggressiv än den vanliga och är mer svårbehandlad.

Hur smittar LGV?

LGV smittar vid oskyddade vaginala och anala samlag, vid oralsex och ibland vid petting och rimming (om man slickar någons ändtarmsöppning).

Hur skyddar man sig mot LGV?

Kondom som används på rätt sätt, som är på under hela samlaget och inte går sönder eller glider av, reducerar avsevärt risken för smitta.

Vilka symtom kan man få?

Inkubationstiden kan vara lång, ofta upp till någon månad. Sjukdomen börjar med att det uppstår ytliga små sår på könsorganets eller ändtarmens slemhinna. Dessa sår är smärtfria och noteras oftast inte. Så småningom börjar närliggande lymfkörtlar att svullna. Denna svullnad kan bli mycket kraftig och är oftast mycket smärtsam.

Hur går undersökning och testning till?

Man ställer diagnos på den kliniska bilden, men påvisas i laboratorium på samma sätt som vanlig klamydia. Förutom positivt prov för Chlamydia trachomatis krävs dock vidare typning.

Var kan man testa sig?

Du kan testa dig på alla vårdcentraler, husläkarmottagningar, ungdomsmottagningar, hud- och venmottagningar, sex- och samlevnadsmottagningar och specialmottagningar för sexuellt överförda infektioner. Telefonnummer och länkar till många av landets mottagningar hittar du här.

Hur behandlar man LGV?

Infektionen behandlas med samma typ av antibiotika som mot vanlig klamydia, dock i högre dos och under längre tid. Ibland måste man kirurgiskt dränera en nedsmält lymfkörtel eller skära bort en fistelgång.

Vad kan hända om man inte behandlar?

Utan behandling kan lymfkörtlarna börja ”smälta” och fistlar (vargångar) kan bildas. Om man inte behandlar infektionen kan vävnadsförstörelsen med sin kroniska ärrbildning bli omfattande och invalidiserande. Eftersom lymfkanalerna förstörs kan ibland könsorganets vävnad samt även ben svälla upp och förtjockas. Området får efterhand ett ”elefantaktigt” utseende både i storlek och i hudstruktur (elefantiasis). En vanlig komplikation kan också vara ärrbildning med skrumpning kring ändtarmen.

Hur vanlig är sjukdomen?

LGV är mycket ovanligt i Sverige och västvärlden. Sjukdomen är vanligast i de tropiska delarna av Afrika, Asien samt Central- och Sydamerika. Under senare år har dock flera fall rapporterats från olika storstäder i Europa och i länder som Australien, Kanada och USA. I Sverige rapporterades de första fallen av LGV hos män som har sex med män i Stockholm år 2004. Sedan dess har sporadiska fall rapporterats, samtliga bland män som har sex med män.

Vad säger Smittskyddslagen?

LGV, precis som klamydia, klassas enligt den svenska Smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom. Detta innebär att om man misstänker att man blivit smittad är man skyldig att uppsöka en läkare för att göra de undersökningar och ta de prover som behövs. All undersökning, vård och behandling är kostnadsfri för patienten. LGV är en smittspårningspliktig sjukdom, vilket innebär att man måste lämna uppgifter om den eller de personer smittan kan ha kommit från och den eller de man kan ha fört den vidare till. Man kan välja att själv kontakta sina partners eller att en läkare eller kurator gör det. Man är i så fall alltid anonym gentemot sina partners genom sekretesskyddet i Smittskyddslagen. Inträffade fall anmäls anonymt till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten.