”Jag har varit med om många upplevelser, händelser och möten med människor från min tid som volontär på Noaks Ark men det är speciellt en person som har berört mig. Jag träffade honom bara tre gånger. Jag tror att han var runt 25 år och han hade blivit smittad av hiv genom det preparat han injicerade för sin blödarsjuka. Han hade så mycket glädje i sig trots att han var märkt av sin sjukdom. Sista gången vi träffades var han bara skinn och ben. Vi satt länge och pratade i rökrummet som fanns då, trots att ingen av oss var rökare. Någon tid efter vårt fina samtal fick jag höra att han hade somnat in. Jag har funderat många gånger på varifrån han fick sitt livsmod och sin livsglädje. Var hämtade han sin styrka? Det hann jag tyvärr aldrig fråga honom. Mötet med honom har påverkat hela min syn på livets mening och min inställning till vad det innebär att leva. På senare år har jag försökt att ta vara på mitt eget liv lite bättre och njuta mer av tillvaron. Tidigare jobbade jag hela tiden och under en lång period arbetade jag sex dagar i veckan. Det har jag ändrat på.
Jag såg ett teveprogram för ett tag sedan om en kille som hade en intressant inställning till livet. Han tyckte, till skillnad från många andra i vårt stressade samhälle, att vare sig arbete eller pengar var speciellt viktiga i tillvaron – istället räknade han livspoäng. Han värdesatte allt i sitt liv i livspoäng; en upplevelse för honom gav honom livspoäng istället för pensionspoäng, pengar på banken eller en häftig våning. Jag kopplade hans synsätt till mitt eget engagemang som volontär och jag tycker att jag också har fått en massa livspoäng genom mitt engagemang. Det har givit många starka minnen och en övertygelse om att mänskliga relationer är det viktigaste som finns i livet. Jag är volontär på en kvällskurs som belyser hiv ur olika perspektiv.
Jag hoppas att jag där kan bidra med att skapa både reda och oreda i huvudet på deltagarna. Det är viktigt att människor tänker till och reflekterar. När det blir tyst i gruppen kan man alltid kasta in en brandfackla och väcka någon fråga som tål att funderas på. En gång sa jag att jag tycker att det är självklart att hivpositiva kvinnor ska få skaffa barn. Det blev en kraftig reaktion i gruppen och debatten kom igång. Under diskussionen som väcktes kunde vi reda ut och ventilera ett och annat. Hiv är både problematiskt och komplicerat och sätter många grundvärderingar i gungning. Diskussionen gav mig en kick och jag hoppas att deltagarna fick med sig något bra som de kan föra med sig i sin tur. En sak som jag tycker är viktig att belysa är den förändrade bilden av hiv. Sjukdomen är inte lika drastisk idag, med den onda bråda död som den tidigare innebar, men i dagens situation ställs vi inför andra problem.
Det är viktigt att ge en nyanserad bild av att de mediciner som bromsar sjukdomsutvecklingen faktiskt inte är något botemedel. Många människor tycks tro att nu när bromsmedicinerna finns är det inte längre farligt med hiv. Den tolkningen måste vi passa oss för. Blir man smittad av hiv så är det ingen lätt resa man påbörjar.”
