Det var en gång …

… två män som steg ut på ett soligt tak på Södermalm i Stockholm och började skissa på den idé som blev en rörelse spridd över hela landet: Noaks Ark. Det här är en berättelse om den tiden, med fokus på rörelsens första decennium innan de effektiva medicinerna kom. Den är koncentrerad till det som skedde i Stockholm, även om engagemanget givetvis också fanns utanför huvudstaden. Jag har låtit människor tala som var med då, det är viktigt att bevara rösterna från förr, flera av dem har redan fallit ifrån.

Noaks Arks historia måste berättas. För att kunna se framåt måste man först se bakåt, förhoppningsvis blir det lite lättare att också förstå all den laddning som fortfarande finns kring hiv.

Men först något om tidsandan. Det var långt innan internet och innan flera kanaler på teven. Det var löpsedlarnas tid och det var där vi fick nyheterna först, många av oss minns än idag var vi läste om Sighsten Herrgårds mod eller om Freddie Mercurys död. Olof Palme sköts, Berlinmuren föll, Sovjetunionen upplöstes, Tjernobyls reaktorer kollapsade och Gulfkriget rasade. Få var öppet homosexuella, de första aidsdiagnoserna i Sverige kom bara några år efter att sjukdomsstämpeln tagits bort från homosexualitet.

Det var en fasansfull tid, vi trampade i ett mörker, men ur de sorgliga minnena dyker också de fina upp. Alla dessa människor som valde att engagera sig, som byggde Noaks Ark och som med all säkerhet bidragit till att Sverige var det första landet i världen att nå FN-organet UNAIDS mål 95-95-95*.

Men hur gick det till när Noaks Ark blev till, och varifrån kom namnet? Vi låter Jan-Olof ”Nola” Morfeldt börja berätta, en av de två på taket:

”I början av 1980-talet läste jag i läkartidningar om ’den nya sjukdomen’ i USA, ingen visste så mycket då men det kändes helt klart som ett växande hot som sakta kom närmare. Vid samma tidpunkt startade på initiativ av homosexuella läkare, en mottagning på Södersjukhuset i Stockholm för test och behandling av sexuellt överförbara infektioner. Den kallades Venhälsan, riktade sig till homo- och bisexuella män och slog upp sina dörrar i november 1982. Samma månad diagnostiserades det första aidsfallet i Sverige. Jag var i slutet av min läkarutbildning och frågade om jag kunde hjälpa till på Venhälsan. Min uppgift blev nästan omgående att prata med patienterna. Det fanns en stor oro inför sjukdomen, det fanns inga tester, de tester vi utförde var att känna på lymfkörtlar och mer eller mindre ana om någon blivit smittad. I ett litet rum bakom ett förråd fick patienterna komma och prata en stund. Vi förstod tidigt att det behövdes en motsvarighet till Venhälsan som inriktade sig på det psykiska omhändertagandet. Så skapades Psykhälsan.

Så småningom växte drömmen om en plats där hivsmittade kunde träffas och prata om sina problem, samtidigt som man skulle arbeta med att begränsa virusets spridning. Vi lärde oss att det var genom samtal som man faktiskt lyckades bäst med prevention, det kan inte nog sägas: ett gott psykologiskt omhändertagande och rätt kunskap tillsammans är prevention.

Jag minns såväl när jag och Lennart Assmundson började snickra ihop en ansökan till Aidsdelegationen för att få pengar och sätta igång. En solig vårdag klättrade vi ut på hans tak och skrev ner våra visioner. I visionerna fanns tanken om att engagera volontärer.

I augusti 1986 började vi dela ut små foldrar där det stod ’Hjälp dig själv, hjälp andra’ bland deltagarna på Homosexuella frigörelseveckan. Att vi vände oss till homosexuella var naturligt, det var där hotet fanns. En månad senare hade över hundra personer anmält sig för att vara med och hjälpa till, de allra flesta var själva berörda av hiv. Ett år senare fanns fler än 500 som anmält sitt intresse.”

(Ur ”Volontärer” Stiftelsen Noaks Ark-Röda Korset 1996)

De första tilltänkta lokalerna låg på Noe Arksgränden på Södermalm i Stockholm, därav namnet – Noaks Ark. De första lokalerna som verksamheten däremot flyttade in i var i Psykhälsans matsal, på Wollmar Yxkullsgatan 25, också på Södermalm. Förebilderna för att starta en organisation som arbetade med hiv fanns i USA, i flera amerikanska storstäder skapades frivilligorganisationer som till stor del byggde på nätverken inom gaysamhället. I USA fanns också en lång erfarenhet av att mobilisera volontärer. I Sverige var det ett nytt fenomen, det var i princip bara på Röda Korset man talade om volontärer vid den här tiden.

I New York, San Francisco och Los Angeles fanns hjälporganisationer som tog hand om matförsörjning till dem som inte kunde handla själva, som städade, som tog hand om hunden när husse eller matte inte själv orkade. Det startades sorgegrupper och det trycktes informationsfoldrar om säker sex. Det bildades också stödgrupper för stödpersoner, det vill säga stöd till dem som hjälpt personer som varit svårt sjuka och ensamma. En av organisationerna som startades i New York hette Gay Men’s Health Crisis, en av deras första insatser var att starta en Hot Line – en telefonlinje dit man kunde vända sig med allt ifrån hur hiv smittar till var man kunde få vård. Långt innan internet var telefonjourer ett effektivt sätt att möta allmänhetens funderingar. Den som ringde var alltid anonym.

En av de första verksamheterna för Noaks Ark var en svensk telefonjour, tidigare hade den funnits på Venhälsan men trycket blev så hårt att resurserna behövde fördelas. En vän tog med mig dit. Jag minns så väl hur jag tvekade. Jag var djurskötare till yrket och hade ingen som helst erfarenhet av att prata med människor i kris. Och jag kunde ingenting om hiv och aids.

– Det är få som kan, svarade min vän Michael som då var läkarstuderande och fortsatte:

– Men Noaks Ark kan. Och vi lär dig.

 

*Minst 95 procent av alla som lever med hiv har diagnosticerats, 95 procent av dessa har tillgång till behandling samt att 95 procent får en välfungerande behandling med nedtryckta virusnivåer. En vetenskaplig studie som publicerats i tidskriften Eurosurveillance visar att Sverige klarar dessa mål med råge. Vid slutet av 2022 hade 96 procent av alla personer med hiv i Sverige diagnostiseras, 99 procent av dessa är under behandling och 98 procent av dem får en välfungerande behandling med nedtryckta virusnivåer, enligt studien.