
Aidsjouren
I mars 1987 satte sig 19 personer vid varsin telefon när Aidsjouren skulle ta emot sina första samtal i Noaks Arks regi. Några stolar fanns inte, vi satt på golvet.
Många av de hundratals frivilliga som sökt sig till Noaks Ark slussades vidare för att sitta i telefon. Vi var en brokig skara, men med bred kompetens. Läkare och sjuksköterskor som på sin fritid ville hjälpa till, men också lärare, flygvärdinnor, restaurangpersonal och studerande. Vi lärde oss mycket av varandra men blev också utbildade av Noaks Ark om den grundläggande kunskapen, det fanns nästan alltid en läkare eller sjuksköterska på plats för de medicinska frågorna, men största delen av samtalen handlade inte om det där, utan om att lyssna och låta människor berätta om sin rädsla och oro. Den politiskt tillsatta Aidsdelegationen hade under 1987 en kampanj och exponerade Aidsjourens telefonnummer i stora siffror på affischer, annonser och flyers och vi tog emot svenska folkets frågor. Efter teveprogram som berörde hiv och aids kunde också Aidsjourens telefonnummer vara angivet, då brann det i telefonerna. De röda knapparna blinkade hetsigt och precis när man avslutat ett samtal fick man nästa. Samtalen kunde vara några minuter: ”Kan hiv smitta i simbassänger”, ”sprider myggor hiv?” men också timmar där någon haft oskyddat sex och var orolig inför att ta ett hivtest. Många hade dubier kring varför de skulle hivtesta sig, var man positiv betydde det att man skulle dö i en smärtsam och skamfylld sjukdom. Det var lättare att leva i förnekelse.

Bo Sundmark: Foto Bodil Sjöström, Noaks Arks fotoarkiv

Aidsjouren: Foto Elisabeth Ohlson, Noaks Arks fotoarkiv

Aidsjouren utbildning: Foto Bodil Sjöström, Noaks Arks fotoarkiv
Rådgivarna blev snabbt vana att prata om svåra saker som otrohet, skuld, skam, sexuell identitet och självkänsla. Flera av dem som svarade i telefon på Aidsjouren då den startade är fortfarande verksamma på Noaks Ark, eller i annat hivarbete.
Aidsjourens telefonnummer var och är 020-78 44 40, ”020” innebar att samtalet bara kostade en markering, oavsett hur långa samtalen blev, eller varifrån i Sverige man ringde. Detta i en tid då de kunde bli riktigt dyra, särskilt när mobiltelefonerna kom.
Språkservice fanns på bland annat franska, spanska, arabiska och finska, det fanns även juridisk rådgivning och en texttelefon för hörselnedsatta. Senare öppnades också en särskild ungdomslinje. Aidsjouren var under flera år öppen såväl dag- som kvällstid, under helger enbart dagtid. Heltidsanställd personal fanns på plats, volontärer hjälpte till på kvällar, helger och vid de extra öpettiderna.
Liksom mycket annat på Noaks Ark blev den hjälp vi gav utåt, också en hjälp inåt. Genom Aidsjouren kunde vi få en uppfattning om vad människor oroade sig för, vilka frågor som förekom oftast, vilken okunskap vi kunde försöka rätta till genom riktade informationsinsatser. Aidsjouren blev en verksamhet som både var stödjande och informerande, och som är det än idag.