Community outreach: Vilka nås av insatsen?

Vem nås av community outreach? En jämförelse mellan mottagningsbaserad och uppsökande HIV/STI‑testning i Skåne, Sverige

Introduktion
Fredagen den 28 augusti 2026 presenterade masterstudenten Veronica Namaganda resultat från sin sommarforskning genomförd i samarbete med Noaks Ark Mosaik. Studien, som handleddes av Dr. Niclas Winqvist (Lunds universitet, Medicinska fakulteten), jämför användarprofiler vid mottagningsbaserad testning och uppsökande HIV/STI‑testning i Skåne. Analysen bygger på programdata insamlade genom Noaks Ark Mosaik och COBATEST Network Database, vilket placerar forskningen inom ramen för rutinmässig community‑baserad verksamhetsdata snarare än ett litet, bekvämlighetsurval.

Bakgrund
Uppsökande testning lyfts ofta fram som en strategi för att öka tillgången till HIV/STI‑tjänster bland grupper som kan möta hinder i att nå konventionell, mottagningsbaserad vård. Evidens kring vilka som faktiskt nås av uppsökande respektive mottagningsbaserad testning är dock begränsad, särskilt när analyser baseras på rutinmässig verksamhetsdata. Att förstå dessa skillnader är avgörande för att bedöma jämlikhet i testningsmöjligheter och för att anpassa tjänster till grupper som står utanför ordinarie vårdstrukturer, inklusive migranter och andra marginaliserade populationer i Skåne.

Syfte och metod
Det primära syftet var att karakterisera och jämföra de sociodemografiska och testningsrelaterade profilerna hos individer som testats via uppsökande verksamhet respektive vid en fast mottagning. Studien använde programdata genererade genom Noaks Ark Mosaiks rutinmässiga testningsaktiviteter samt harmoniserade variabler från COBATEST Network Database. Analyserna fokuserade på indikatorer relevanta för tillgång och sårbarhet (t.ex. migrationsbakgrund, ålder, kön, tidigare testning) och jämförde fördelningar mellan de två testningsmodaliteterna. Användningen av COBATEST‑data säkerställer jämförbarhet med andra community‑baserade testningsprogram och förankrar resultaten i rutinmässiga operativa mått.

Huvudsakliga resultat

• Uppsökande och mottagningsbaserad testning når olika populationer. De två metoderna är komplementära snarare än utbytbara.
• Uppsökande verksamhet når i högre grad migranter och personer med större hinder i vårdtillgång. 80 % av användarna i uppsökande testning var utländska medborgare, och fler rapporterade ingen eller osäker tillgång till vård.
• Uppsökande verksamhet når fler förstagångstestare. Personer som testade sig via outreach rapporterade oftare att de aldrig tidigare testat sig för HIV.
• Motivationen för testning skiljer sig mellan miljöerna. Mottagningstestning var huvudsakligen riskutlöst, där 76 % rapporterade en riskexponering, medan outreach främst var proaktiv/rutinmässig, med 78 % som rapporterade ingen specifik risk och testade sig för att känna till sin status.
• Outreach når personer som annars sannolikt inte skulle söka testning. 82 % uppgav att de använde tjänsten eftersom den erbjöds genom outreach‑miljön.
• Mottagningsbaserad testning fortsätter att nå viktiga grupper, inklusive yngre, svenskfödda användare samt relativt fler MSM och könsmångfaldiga personer.
• Utländskt medborgarskap var den starkaste prediktorn för outreach‑testning, vilket förstärker outreach‑verksamhetens roll i att nå migrantpopulationer.
• Uppgiftslämnandet var lägre vid outreach, vilket potentiellt kan spegla språkbarriärer, kortare interaktionstid och integritetsöverväganden. Sensitivitetsanalysen visade dock att huvudresultaten kvarstod, vilket tyder på att skillnaderna inte enbart förklaras av varierande disclosure.

Tolkning och implikationer
Resultaten understryker värdet av community‑baserad outreach som en mekanism för att förbättra jämlikheten i HIV/STI‑testning. Genom att nå personer med migrationsbakgrund och individer med svagare koppling till ordinarie vård bidrar outreach till tidigare upptäckt och vårdkontakt för grupper med förhöjd risk eller begränsad tillgång. För Noaks Ark Mosaik bekräftar resultaten organisationens modell för att integrera serviceleverans med evidensgenerering: rutinmässiga outreach‑aktiviteter erbjuder inte bara vård utan producerar också handlingsbar data som kan informera tjänstedesign och resursfördelning.

Operativt antyder studien flera praktiska implikationer: (1) bibehåll och expandera outreach‑insatser riktade mot migrantgrupper och andra grupper med otillräcklig tillgång till service/vård; (2) stärk datainsamling och rutinmässig monitorering inom outreach för att följa räckvidd och utfall över tid; och (3) använd programdata för att iterativt justera outreach‑platser, tider och partnerskap för att maximera räckvidd och acceptans.

Begränsningar
Som en analys av rutinmässig programdata är studien föremål för begränsningar som är inneboende i operativa dataset, inklusive varierande datakompletthet och potentiella selektionsbias. Även om COBATEST‑harmonisering mildrar vissa jämförbarhetsproblem kan kausala slutsatser om varför individer väljer outreach respektive mottagningsbaserad testning inte dras från tvärsnittsdata. Framtida mixed‑methods‑studier kan belysa motivationer och hinder mer ingående.

Slutsats
Veronica Namagandas studie ger aktuell, praktiknära evidens för att uppsökande HIV/STI‑testning i Skåne når populationer som i lägre grad söker sig till mottagningsbaserade tjänster, särskilt personer med migrationsbakgrund. Forskningen exemplifierar Noaks Ark Mosaiks modell för community‑ledd evidensgenerering och visar hur rutinmässiga verksamhetsaktiviteter kan generera robusta insikter som vägleder jämlik folkhälsopraxis.

Tack
Arbetet genomfördes med stöd av ett anslag från Lunds universitet och handleddes av Dr. Niclas Winqvist.
Vi tackar Veronica Namaganda för hennes rigorösa analys och presentation, samt Noaks Ark Mosaiks personal för att ha tillhandahållit programdata och för det fortlöpande samarbetet.