Noaks Arks första verksamhet: Aidsjouren
Historien om Noaks Ark 40 år fortsätter:
De första tilltänkta lokalerna låg på Noe Arksgränden på Södermalm i Stockholm, därav namnet – Noaks Ark. De första lokalerna som verksamheten däremot flyttade in i var i Psykhälsans matsal, på Wollmar Yxkullsgatan 25, också på Södermalm. Förebilderna för att starta en organisation som arbetade med hiv fanns i USA, i flera amerikanska storstäder skapades frivilligorganisationer som till stor del byggde på nätverken inom gaysamhället. I USA fanns också en lång erfarenhet av att mobilisera volontärer. I Sverige var det ett nytt fenomen, det var i princip bara på Röda Korset man talade om volontärer vid den här tiden.
I New York, San Francisco och Los Angeles fanns hjälporganisationer som tog hand om matförsörjning till dem som inte kan handla själva, som städade, som tog hand om hunden när husse eller matte inte själv orkade. Det startades sorgegrupper och det trycktes informationsfoldrar om säker sex. Det bildades också stödgrupper för stödpersoner, det vill säga stöd till dem som hjälpt personer som varit svårt sjuka och ensamma. En av organisationerna som startades i New York hette Gay Men’s Health Crisis, en av deras första insatser var att starta en Hot Line – en telefonlinje dit man kunde vända sig med allt ifrån hur hiv smittar till var man kunde få vård. Långt innan internet var telefonjourer ett effektivt sätt att möta allmänhetens funderingar. Den som ringde var alltid anonym.
En av de första verksamheterna för Noaks Ark var en svensk telefonjour, tidigare hade den funnits på Venhälsan men trycket är så hårt att resurserna måste fördelas.
I mars 1987 satte sig 19 personer vid varsin telefon när Aidsjouren skulle ta emot sina första samtal i Noaks Arks regi. Några stolar fanns inte, rådgivarna satt på golvet.
Många av de hundratals frivilliga som sökt sig till Noaks Ark slussades vidare för att sitta i telefon. Det var en brokig skara, men med bred kompetens. Läkare och sjuksköterskor som på sin fritid ville hjälpa till, men också lärare, flygvärdinnor, restaurangpersonal och studerande. Rådgivarna lärde sig mycket av varandra men blev också utbildade av Noaks Ark om den grundläggande kunskapen, det fanns nästan alltid en läkare eller sjuksköterska på plats för de medicinska frågorna, men största delen av samtalen handlade inte om det där, utan om att lyssna och låta människor berätta om sin rädsla och oro. Den politiskt tillsatta Aidsdelegationen hade under 1987 en kampanj och exponerade telefonnumret i stora bokstäver på affischer, annonser och flyers och vi tog emot svenska folkets frågor. Efter teveprogram som berörde hiv och aids kunde också Aidsjourens telefonnummer också vara angivet, då brann det i telefonerna. De röda knapparna blinkade hetsigt och precis när ett samtal avslutats kom nästa. Samtalen kunde vara några minuter: ”Kan hiv smitta i simbassänger”, ”sprider myggor hiv?” men också timmar där någon haft oskyddat sex och var orolig inför att ta ett hivtest. Många hade dubier kring varför de skulle hivtesta sig, var man positiv betydde det att man skulle dö i en smärtsam och skamfylld sjukdom. Det var lättare att leva i förnekelse.
Aidsjourens telefonnummer var och är 020-78 44 40, ”020” innebar att samtalet bara kostade en markering, oavsett hur långa samtalen blev, eller varifrån i Sverige man ringde. Detta i en tid då de kunde bli riktigt dyra, särskilt när mobiltelefonerna kom.
Språkservice fanns på bland annat franska, spanska, arabiska och finska, det fanns även juridisk rådgivning och en texttelefon för hörselnedsatta. Senare öppnades också en särskild ungdomslinje. Aidsjouren var under flera år öppen såväl dag- som kvällstid, under helger enbart dagtid. Heltidsanställd personal fanns på plats, volontärer hjälpte till på kvällar, helger och vid de extra öpettiderna.
Liksom mycket annat på Noaks Ark blev den hjälp som gavs utåt, också en hjälp inåt. Genom Aidsjouren kunde Noaks Ark få en uppfattning om vad människor oroade sig för, vilka frågor som förekom oftast, vilken okunskap vi kunde försöka rätta till genom riktade informationsinsatser. Aidsjouren blev en verksamhet som både var stödjande och informerande, och som är det än idag.
Flera av dem som svarade i telefon på Aidsjourens då den startade är fortfarande verksamma på Noaks Ark, eller i annat hivarbete. Numera heter telefonjouren Noaks Ark Direkt och har även en chatt.
Fortsättning följer.
(Foto Eva Hammarström: Elisabeth Ohlson, Noaks Arks fotoarkiv. Foto Bosse Sundmark: Bodil Sjöström, Noaks Arks fotoarkiv.)
