Vad är stigma?
Man brukar tala om tre typer av stigma: (1) Upplevt stigma/diskriminering; (2) Förväntat stigma, där individen förväntar sig att uppleva fördomar och diskriminering och (3) Självstigma som innebär att personen som lever med hiv har inkorporerat omvärldens negativa föreställningar och känslor kopplade till hiv; hen blir sin egen, inre förtryckare. Den kan ta sig uttryck i skuld, skam, hopplöshet, självanklagelser, självförakt och nedvärdering av sig själv.
Det tydligaste uttrycket för stigmatisering är olika former av diskriminering. Även om det i lag är förbjudet att diskriminera personer som har hiv i Sverige, eftersom sjukdomen klassificeras som funktionshinder, förhindrar det inte ”informell” diskriminering, negativa uttalande om hiv, hiv-/aidsskämt eller nedsättande inställning till människor med hiv. Den reella hotbilden om stigmatisering leder ofta till försiktighet hos personen som lever med hiv att för sina närstående, vänner och bekanta berätta om sin hivinfektion, då hen alltid löper risken att bli avvisad eller utstött.
Enligt Folkhälsomyndighetens studie ”Att leva med hiv i Sverige – En studie om livskvalitet hos personer som lever med hiv” var endast var fjärde person så öppen med sin hivinfektion som hen önskade. Studien visade att en aspekt av förväntat stigma, nämligen oro för vad andra tycker om ens hivinfektion och självstigma, bidrog till lägre livskvalitet.
Noaks Ark arbetar med att bekämpa fördomar och sprida kunskap om hiv för att det sociala stigma som kan omgärda hiv lindras.
Läs mer i Hivrapporten 2018 (pdf)
Att leva med hiv i Sverige – En studie om livskvalitet hos personer som lever med hiv (pdf)
