
Till minne av Nola
Det är nu 10 år sedan vår älskade vän och kollega Jan-Olof ”Nola” Morfeldt lämnade oss. En av det svenska hivarbetets pionjärer. Hans engagemang gjorde honom känd över stora delar av världen. Att han var ”Nola” med så gott som alla sätter ljuset på hans personlighet. Han var varm, inte särskilt formell, hans humor och finkänslighet gjorde att man omedelbart kände samhörighet med honom. Nola hade förmågan att få människor att känna sig bekväma och uppskattade.
Då hivepidemin tog fäste i Sverige på mitten av 1980-talet var Nola med och startade Venhälsan och Psykhälsan, två mottagningar i Stockholm som var de första i landet som vände sig till homo- och bisexuella män. Han var också en av initiativtagarna till Sveriges första hivorganisation, Noaks Ark. Till en början med lokaler på Södermalm i Stockholm, för att några år senare, flytta in i ett helt hus på Drottninggatan, mitt i city.
De fyra våningarna fylldes av en verksamhet som till stor del initierades av Nola. En nationell aidsjour, utbildningsverksamhet, en stödverksamhet med ett gästhem. På gästhemmet fanns plats för dem som var för sjuka för att vara hemma, men för friska för att vara på sjukhus.
Nolas titel var verksamhetschef. En utomstående kan lätt tro att han satt vid ett skrivbord eller ofta var upptagen i möten. Men sådan var inte Nola. Han fanns överallt. Mitt första möte med Nola sker på Aidsjouren, vi ska svara i telefon efter ett inslag på teve. Jag är volontär, men det ringer så mycket att alla måste hjälpa till. Nola var aldrig sen med att rycka in ”på golvet”.
Nola höll ofta föredrag. Här hemma i Sverige, men också i andra länder. Han var också en nära och viktig person för såväl personer med hiv som närstående. Att kunna kasta sig från budget och verksamhetsplaner till det djupt existentiella och medmänskliga möten (och tillbaka igen) var hans kännetecken. Nola förlorade själv flera vänner i aids. Ett av de starkaste minnena av Nola är då vår gemensamma vän Magnus är svårt sjuk. Vi sitter mitt i ett ledningsgruppsmöte på Noaks Ark, när han plötsligt reser sig upp och säger:
– Vi måste åka dit, till Magnus, jag står inte ut med att inte få träffa honom.
Vi kastar oss in i en taxi, Nola köper blommor på vägen men när vi kommer upp till Södersjukhuset är Magnus för sjuk för att orka ta emot andra än familjen. Vi står utanför hans dörr, Nola håller hårt i blommorna. Tårarna väller fram i hans ögon.
Några dagar senare dör Magnus.
Eftersom Nola hade förmågan att binda ihop god människosyn med medicinska uttalanden kring hiv blir han ”hivläkaren” med hela svenska folket. Men Nola blev aldrig färdig läkare, han var i mitten av sin allmäntjänstgöring då han med full kraft började ägna sig åt hiv. Det var de sociala frågorna som drev honom framåt. Hans intresse för hiv ur ett internationellt perspektiv väcktes tidigt och det var där som han var som allra mest engagerad på senare tid.
För Nola var inte hiv en isolerad fråga, den var sammankopplad med mänskliga rättigheter. Rättigheter till utbildning, jämlikhet och sjukvård. Och till sin egen sexualitet.
Bodil Sjöström
Kommunikatör
Riksförbundet Noaks Ark
(Foto: Elisabeth Ohlson Wallin)
Måndag 8 oktober anordnar vi en kväll till minne av Nola, tillsammans med Noaks Ark Stockholm.
Läs mer.