Under tisdag eftermiddag deltog vi på en intressant rapportering med rubriken ”The Lancet 2012 Special Theme Series; Men Who Have Sex with Men and Hiv.
De två moderatorerna Chris Bayrer, United States och Richard Horton, United Kingdom, inledde seminariet och berättade om två gay män som under gårdagen blivit svårt misshandlade på grund av homofobi. Den ena mannen vårdades fortfarande på sjukhus för flera frakturer i käken.
Hittills på konferensen har det funnits en känsla av hopp och framtidstro men vi kom att förstå att situationen för MSM gruppen fortfarande är alarmerande. Vi som leg kognitiva psykoterapeuter häpnas över att modeller som beskrivs inom forskningen och har gjorts under flera år inte innefattar självklara psykologiska och psykoterapeutiska interventioner.
Professor Carlos Perris beskriver i sin sårbarhetsmodell, en multifaktoriell modell innehållande biologiska, sociala, psykologiska, kulturella och samhälleliga faktorer, hur dessa faktorer påverkar individens sätt att se på omvärlden och sig själv. Vår erfarenhet i vårt psykoterapeutiska arbete med MSM-gruppen visar tydligt hur det faktum att man är homosexuell innebär tidiga erfarenheter av utanförskap och diskriminering. Det leder givetvis till problem kring självkänsla och hur man ser på sig själv. Följs detta av ytterligare en livsavgörande händelse som att få besked om en hivinfektion förstärker det en redan vacklande självkänsla. När man bortser från sina egna känslomässiga behov, känner sig ovärdig, känner sig annorlunda från början leder detta ofta till ett ökat sexuellt risktagande. Vem vill förlora prinsens uppmärksamhet när man äntligen fångat honom?
Under seminariet blev det tydligt för oss att den negativa bild det globala samhället har på MSM-gruppen försvårar hivprevention. Det går inte längre att bortse från den sårbarhet som finns i gruppen och som behöver mötas med attitydförändringar. Hur bra vi än har det i Sverige måste vi låta näsan peka utåt och förstå att det är ett globalt problem vad gäller ökningen av hiv i MSM-gruppen. Faktum är att hiv fortsätter att öka i gruppen och det är på tiden att beslutsfattare förstår att människan inte enbart består biologiska processer. Ytterligare forskningsresurser behöver läggas på sociala, psykologiska och psykoterapeutiska frågeställningar på individuell nivå men framförallt på gruppnivå. Självklart behöver inte alla personer psykoterapeutiska interventioner men det innebär inte att de som behöver det inte ska få det.
Vi är djupt oroade över utvecklingen inom MSM-gruppen. Det som händer globalt händer även i lilla Sverige.
Washington DC 25 juli 2012
Björn Malmquist Stina Gräntz
Leg psykoterapeut Leg psykolog/leg psykoterapeut