23 jan 2025

Sighsten satte Noaks Ark på världskartan

Det går inte att berätta Noaks Arks historia utan att nämna modedesignern Sighsten Herrgård. Det var som om klockorna stannade den 30 juli 1987 när han via en presskonferens sa: ”Jag ska dö. Jag har aids. Det rör sig kanske bara om några månader. Men jag vill dö med värdighet.” Han syntes på varenda löpsedel och i vartenda nyhetsprogram.

När hivpositiva eller aidssjuka personer intervjuades i media under den här tiden var det ofta med blurrat ansikte eller ett stort svart streck över ögonen, vilket i sig skapade onödig dramatik. Att någon gick ut öppet så som Sighsten var häpnadsväckande, att han dessutom var världsberömd gjorde det till en sensation. 

Sighsten startade modellagenturen Stockholmsgruppen, vid mitten av 1980-talet stod han på toppen av sin karriär, eftertraktad i hela världen. Ingen kan ha missat hans unisexoverall som var ett tidigt könsöverskridande plagg. Under lång tid var han världens bäst betalda herrmodedesigner. 

Så kom hans diagnos. 

Sighsten Herrgård kallade själv till presskonferensen. Den hölls på Noaks Ark, bredvid honom satt läkaren PehrOlov Pehrson från Roslagstulls sjukhus, och ”Nola” Morfeldt från Noaks Ark. Ryktet gick att sekretessen spruckit på ett av Stockholms sjukhus och att media ”hotat” med att gå ut med Sighstens diagnos, men inget är bekräftat. För Noaks Ark blev detta starten till att få betydligt större uppmärksamhet än vad man nog räknat med. Nu var media på plats, världspressen kontaktade oss, vi var på kartan.

Några år tidigare hade Sighstens vän och före detta pojkvän Roar dött i aids. Roar var den första personen i Sverige som sjukvården upptäckte hade aids. Det var 1982.

”När Roar var döende, vägrade jag acceptera det. En läkare spände ögonen i mig och sa att jag måste inse fakta, men jag fick ingen att tala med. När jag fick veta att jag själv var smittad fanns inte heller någon att snacka med och när jag blev sjuk fanns inte heller någon,” sa Sighsten i dokumentären ”Sighsten – Ett porträtt” SVT, 1990.

Sighsten ägnade en stor del av sitt resterande liv åt att informera om hiv, bland annat spelade han in jinglar till Aidsjouren (finns på Youtube). Han drog igång ”Mode mot aids” och ”Stiftelsen Sighstens vänner mot aids”. Han anordnade konstgalor på sitt älskade Öland och sålde av det mesta som var värdefullt hemma för att ge pengar till aidsforskningen, skänkte tavlor till konstutställningar och gav bort en stor fin soffa till Gästhemmet på Noaks Ark.

Sighsten själv, liksom hans familj och flera av hans närmaste vänner, bidrog också till att Gästhemmet blev smakfullt och vackert inrett.

Samma år som presskonferensen, 1987, publicerades en bild i medierna av Sighsten som skakar hand med drottning Silvia. Att den svenska drottningen tog i en hivpositiv man var en uppseendeväckande händelse, eftersom många på 1980-talet inte visste hur hiv smittade och var rädda för att ens vara i samma rum som en person med hiv. Bilden fick stor spridning i Sverige och internationellt. Även det spillde över på Noaks Ark som nu var världskänt. 

Sighstens betydelse för Noaks Ark är obeskrivlig, han gav också aids ett ansikte. Han var märkbart påverkad av sin sjukdom när han förekom i media, och det gjorde han ofta, inte sällan lät han sig intervjuas på Noaks Ark, ibland tillsammans med prinsessan Christina, som då var Stiftelsen Noaks Ark-Röda Korsets vice ordförande. Flera löpsedlar följde ”Jag är inte rädd för att dö”, och ”Så ska jag begravas”. Mamma Birgitta förekom även hon i media, vilket var både stort och mycket ovanligt för tiden och satte ljuset på anhörigas situation. 

När Sighsten berättade om sin sjukdom fanns ingen bitterhet, han var oerhört välformulerad och varm. Han levde med både män och kvinnor men etiketterade sällan sin sexualitet. Det var en man som stod upp för sig själv och sin sjukdom och blev på så sätt också en förebild för många som levde med hiv. 

Sighsten dog två år efter att han berättat om sin sjukdom i media. Då var han 46 år gammal. Begravningen hölls i Gustaf Vasa kyrka i Stockholm. Volontärer och personal från Noaks Ark var på plats.

Kondoleanser från WHO skickades till Noaks Ark efter Sighstens bortgång, de överlämnades till hans mamma Birgitta.

Fortsättning följer.

(Foto: Elisabeth Ohlson, Noaks Arks fotoarkiv)


Läs fler nyheter

Noaks Ark Riks

Registrera dig för vårt nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Säkra svar om hiv

Du kan anonymt vända dig till vår rådgivning och ställa vilka frågor du vill som rör hiv eller andra sexuellt överförbara och blodburna sjukdomar. Samtalet registreras inte på din telefonräkning.

Vi som sitter vid telefonerna har över 30 års erfarenhet av att arbeta med hiv. Vi finns här för dig helgfria vardagar mellan kl. 10:00 och 12:00 via telefon och chatt. Vi har även vår chatt öppen helgfria onsdagar kl. 12:00-13:00. Allmänna frågor om hiv kan också ställas till direkt@noaksark.org.

Stäng

PRENUMERERA PÅ NYHETSBREV


Avbryt