Hiv och migranter- mer långsiktighet efterlyses!
Det förebyggande arbetet mot hiv riktat till migranter är idag sporadiskt snarare än systematiskt. Fragmentariskt och kortsiktigt snarare än enhetligt och långsiktigt. Den slutsatsen dras i rapporten ”Hiv- och STI-prevention riktad till migranter, en kartläggning av det förebyggande arbetet i Sverige”, (Folkhälsomyndigheten 2014).
Kartläggningen har genomförts med hjälp av enkäter till landsting, storstadskommuner, kunskapsnätverk och organisationer. Det är främst landstingen som ansvarar för det förebyggande arbetet mot hiv och andra sexuellt överförda infektioner i Sverige. I rapporten sätter man fingret på brister och drar en rad slutsatser som stämmer väl överens med våra erfarenheter inom Noaks Ark. Att insatserna är kortsiktiga och fragmentariska beror enligt Folkhälsomyndigheten troligen på att de flesta aktiviteter finansieras med hjälp av en anslagsmodell som saknar långsiktighet. Det slås också fast att insatser inte alltid är riktade mot de grupper som sett till det epidemiologiska läget är mest berörda av hiv i Sverige. En särskild riskutsatt grupp som inte nås med preventionsinsatser i någon hög utsträckning är män som har sex med män (MSM) med utländsk bakgrund. Asylsökande ska erbjudas en gratis hälsoundersökning och även ett hivtest, däremot saknas det etablerade rutiner för att nå anhöriginvandrare och andra människor som av olika andra anledningar migrerar till Sverige.
Att nå ut och fram till migranter som befinner sig i asylprocessen eller av olika andra anledningar är nyanlända i Sverige är en stor utmaning som ofta kräver metoder och angreppssätt som går utanför gängse ramar. Det handlar om kompetens och erfarenheter som tar lång tid att bygga. Det kräver förståelse för de stora påfrestningar och omvälvningar själva migrationsprocessen innebär. Som nyanländ kretsar tankarna främst kring bostad, arbete, att återförenas med sin familj och möjligheten att få stanna i Sverige. Att man skulle ha hiv eller borde gå och hivtesta sig är inte det första man tänker på. Språket är naturligtvis också ett hinder, men om det bara handlade om att publicera information på olika språk hade det ju varit enkelt att lösa. Här krävs det kulturell kompetens och kunskap, till exempel hur sättet att ta till sig information kan skifta och vad det ställer för krav på metodval. Det krävs förståelse för hur starkt stigmat är inom vissa kulturella grupper och vad det innebär för möjligheterna att nå fram och påverka individer.
I en majoritet av de fall av hiv som rapporterats i Sverige den senaste tioårsperioden har hivöverföringen skett i samband med utlandsvistelse eller före immigration till Sverige. Migranter är följaktligen också en av flera högprioriterade målgrupper i den nationella hivstrategin. Att det finns en överrepresentation av nya hivfall bland migranter från högendemiska områden är inte på något sätt anmärkningsvärt. Självklart hittar du fler fall av hiv hos en befolkning med högre hivprevalens. Vad som dock är anmärkningsvärt är att Sverige, snart tio år efter antagandet av strategin, inte nått längre när det gäller hivpreventiva insatser riktade till migranter. Särskilt med tanke på att de svårigheter och förslag på åtgärder, som nämns Folkhälsomyndighetens rapport, i mångt och mycket redan framfördes i utredningen som föregick den nationella strategin.
Framöver är det av största vikt att vi kommer bort från den kortsiktighet och fragmentisering som idag präglar preventiva och stödjande insatser till migrantgruppen. Alla som befinner sig i Sverige ska kunna få en tidig diagnos, tillgång till bra hivbehandling och psykosocialt stöd. Även tillgång till lättillgänglig hivtestning, till exempel i den form vi erbjuder på Noaks Ark. Ett viktigt steg här är att se över principerna för fördelningen av statsanslagen för hivarbetet så att det gynnar långsiktigt relationsbyggande mot målgrupperna och möjliggör varaktig kompetensuppbyggnad hos dem som utför åtgärderna.
