Kunskap och stöd går hand i hand
Tidigt stod det klart att information och utbildning var ett prioriterat område för Noaks Arks arbete, kunskap och stöd gick hand i hand. Kurser anordnades för att stoppa hiv, men också för att skapa förståelse för personer som levde med hiv. Flera utbildningar skapades också riktade till personer som levde med hiv och deras närstående. Noaks Arks flaggskepp genom alla tider är Basutbildningen. Kursen var uppdelad på tio kvällar och innehöll bland annat föreläsningar om virologi, epidemiologi, säkrare sex, sexualitet, sorg, etik och svensk lagstiftning. Föreläsarna var läkare, präster, jurister, socialarbetare, volontärer och personal på Noaks Ark. Under en kurskväll fick deltagarna också möjlighet att ställa frågor till närstående och hivpositiva.
Under 1990-talet pågick sju basutbildningar året runt, människor från hela landet stod i kö, emellanåt anordnades Basutbildningen som helgkurs för att fler skulle kunna ta del av den. Upplägget var detsamma: Först en föreläsning, därefter hämtade deltagarna fika i caféet på första våningen (ofta med nybakat) och gick därefter in i mindre rum för diskussion i smågrupper. Där skapades en särskild magi, ingen fick nämligen säga vad de arbetade med. Man var där som människa, alla stod lika inför varandra i samtalen.
Vilka gick Basutbildningen?
Så här svarar Bosse Sundmark i Tidskriften Noaks Ark 2/93. Bosse var volontär och fadder, det vill säga gruppledare för en av smågrupperna:
”Många kommer från sjukvården, de känner att de behöver komplettera sin kunskap om hiv och aids. Också personer som lever med hiv och närstående går Basutbildningen, många kommer också hit för att de blivit berörda av något och känner att de vill hjälpa till. Då är Basutbildningen ett måste.”
I smågrupperna hade faddern det övergripande ansvaret för att diskussionen fördes framåt och att alla fick komma till tals. Det hände också att personer med hiv ”kom ut” för allra första gången grupperna, förmodligen för att stämningen var välkomnande och icke-dömande.
Basutbildningen blev så populär att Noaks Ark även välkomnade till organiserade studiebesök. Det var ingalunda någon rundvisning med hänvisning till gästernas integritet. Besöket genomfördes i den stora föreläsningssalen på plan två, på programmet stod föreläsning om hiv, beskrivning av Noaks Arks verksamhet och filmvisning.
Hiv utmanade konstant, utbildningar och föreläsningar skapades allt eftersom nya behov dök upp. Här är några exempel:
– Temaserie för hivbärare
– Medicinskt om hiv
– Informatörsutbildning
– Hiv och lagstiftningen
– Säkrare sex
– Kvinnor och sexualitet
– Döendet
– Basal omvårdnad
– Föreläsningar för närstående till hivbärare
– Rådgivning i samband med hivtestning
– Hiv i missbruksvården
– Hiv och hemtjänsten
– Hiv i vården
– Möte med människor
– Basutbildning på teckenspråk
Jukka Aminoff var ansvarig för utbildningsverksamheten:
”Det enda som begränsade oss var lokalerna, vi hade bara en enda föreläsningssal, men vi anordnade utbildningar både på kvällar och helger. Det fanns ett enormt behov av uppdaterad kunskap bland annat från hälso- och sjukvården och inom den sociala omsorgen, men vi kunde inte ta emot alla besök samtidigt. Vi samlade därför olika grupper på särskilda studiebesök varje vecka. Dels för att det fanns ett så stort behov, dels för att värna om våra gäster som levde med hiv eller var närstående. Många tyckte att det var obehagligt att vistas i lokalerna samtidigt med en massa utomstående. Vi ville få bättre kontroll över vilka som var i huset och enklare kunna kommunicera ut det bland våra gäster.”
Men även utanför huset förmedlades erfarenhet och fakta. På begäran åkte informatörer ut på skolor och arbetsplatser. Uppdragen handlade om allt från grundläggande hivinformation till att vara med och hjälpa någon som levde med hiv som ville berätta på sin arbetsplats. Återigen förenades stödjande och förebyggande arbete. Informationstillfällena kunde också vara inriktade på arbetarskydd. Det kunde vara tandläkare eller hemtjänst som var uppdragsgivare. Tillsammans gick man igenom arbetsmoment ur smittskyddssynpunkt, och gjorde upp smittskyddsrutiner. Kunskapen om hiv integrerades i praktiskt arbete så att smittskydd alltid förekom oavsett hivstatus hos patient eller behandlare.
Noaks Ark utbildade sina egna informatörer. Förutom genomgången basutbildning krävdes medicinkurs med tonvikt på hiv. Ett skriftligt prov avslutade kursen och därefter handplockades lämpliga informatörer. De fick personlig handledning under inskolningsperioden, under vilken de också fick lära känna verksamheten mer ingående. Fyra heltidsanställda och ett tjugotal volontärer skötte informationsuppdragen. Jukka igen:
”Vi hade oerhört högutbildade volontärer inom olika områden, exempelvis psykologi, hälso- och sjukvård och forskning. Många var vårdlärare.
En sekreterare, Gunilla Zachrisson, tog kontinuerligt emot förfrågningar från olika delar av landet och sydde ihop hela turnéer för informatörer. Jag åkte från stad till stad, från hotell till hotell, jag kände mig nästan som en handelsresande. Jag hade en akutpackning hemma, en plastpåse där jag hade allt jag behövde. Om jag inte hade tid att packa kunde jag bara ta påsen, stoppa den i en väska och fara iväg. Och det hände ofta, i synnerhet när det handlade om någon patient som farit illa i vården, där rädslan bland personal tagit över.”
Jukka Aminoff var en av dem som fick foldern ”Hjälp dig själv, hjälp andra” på Homosexuella frigörelseveckan 1986. Han blev kort därefter volontär, anställdes 1987 och arbetade på Noaks Ark fram till sin pension 2023. Jukka var då kanslichef på Riksförbundet Noaks Ark.
Opinionsarbete blev också en del av Noaks Arks arbete. För att underlätta för journalister bjöd vi in till journalistseminarium med aktuell information om hiv. Under åren 1989-1993 gav vi ut Tidskriften Noaks Ark, redaktör och ansvarig utgivare var infektionsläkaren Lars Moberg som under många år också varit förtroendevald inom Noaks Ark-rörelsen.
