2020 – ett år av oro

När coronapandemin stängde ner Sverige i mars förra året märktes en avsevärd skillnad i antalet samtal till Noaks Ark Direkt. Betydligt färre ringde. Men ju mer Sverige återhämtade sig från den första vågen, desto mer ringde det, för att sedan slå av på takten igen då hösten och den andra vågen kom. Vissa samtal präglades av den ensamhet som corona orsakat dem som varit hemma mesta tiden. Den press och oro som coronapandemin skapat har präglat en del samtal, inte oro för corona, utan för hiv. Många har beskrivit sig som mer sköra och sårbara.

De som svarat på samtalen till Noaks Ark Direkt är rådgivare som också svarade då Noaks Arks telefonrådgivning startade 1987. Den stora skillnaden mellan då och nu är att det är betydligt mindre laddat att ta ett hivtest, eftersom behandling idag kan ge ett fullt friskt liv. Likväl är oron för att bli smittad stark. Stigmat kring hiv är kvar.

Antalet samtal under året har minskat, men färre samtal betyder inte sämre samtal. Alla har känts meningsfulla, vi märker tydligt hur vi gör skillnad från det att de ringer tills att samtalen avslutas. Samtalen rör sig kring oro för den sexuella hälsan eller funderingar kring hur det är att leva med hiv. Frågorna handlar om smittvägar, symtom, var och hur man hivtestar sig och hur man behandlar hiv och andra sexuellt överförbara och blodburna sjukdomar. Det är inte ovanligt att de som ringer först har tagit kontakt med hälso- och sjukvården för att få svar på sina frågor. För att försäkra sig ytterligare ringer de Noaks Ark Direkt. Varje person som ringer får så mycket tid den behöver.

Noaks Ark Direkt är en ovärderlig mätare på svenska folkets uppfattning och kunskap om hiv som också blir underlag för hur vi utformar våra informationsinsatser.

Noaks Ark Direkt är öppet 10-12 helgfria vardagar. Den som ringer är anonym och samtalet kostar ingenting. Telefon 020-78 44 40.

Så här kan frågorna se ut:

”Ninni”
Ringer för sin brors räkning som arbetar i Filippinerna. Han har fått just fått reda på att han har hiv och ska få behandling. Systern är orolig och undrar om han har samma rättigheter när han arbetar utomlands. ”Är medicinen gratis och är det samma medicin som om han bodde i Sverige?”

”Tintin”
Jobbar på apotek och får kraftig ångest när hen måste ta hand om överbliven medicin. ”Tänk om det finns nålar bland medicinen, och om jag sticker mig. Kan jag få hiv då, eller hepatit?” Hen ringer flera gånger. Även säkerhetsnålar som kan sitta på exempelvis klädesplagg i affärer är ett hot. ”Vad händer om jag sticker mig, och någon har stuckit sig precis innan? Samtalen med Tintin är långa. Vid ett tillfälle säger Tintin: ”Jag kan inte ha det så här, jag måste få hjälp.”

”Patrik”
Mejlar till oss att han testat sig vid två, respektive fyra och sex veckor efter att han fått oralsex av en kvinna. Testsvaret är negativt. ”Kan jag lita på det eller behöver jag testa mig igen?”

”Lars”
En man med intellektuell funktionsnedsättning presenterar sig artigt med både namn och var han bor. Han vill ha svar på tre frågor: ”Hur smittar hiv, kan man få kondomer av er och hur sätter man på kondomer?”

”Pamela”
Har gjort i ordning sina ögonfransar och undrar om det finns risk för hiv om den som utför behandlingen har ett litet sår på händerna. Hon ringer tre gånger.

”Max”
Lever med hiv och ska teckna en försäkring. För att göra detta måste han fylla i en hälsodeklaration. ”Men måste jag verkligen uppge att jag har hiv? Det känns väldigt olustigt.”

”Bosse”
Har levt med hiv sedan slutet av 1980-talet. Han var då engagerad både i Noaks Ark och andra organisationer som arbetar med hiv. Han beskriver det som om han hamnat utanför hivarbetet idag. ”Vi gick igenom något ohyggligt på den tiden, ibland känns det som vi befann oss i ett krig. Jag både vill och inte vill ha kontakt med människor från den tiden. Det är dubbelt. Men ibland tränger minnena sig på, då känner jag mig ensam.”

”Sandra”
”Jag vet att det här låter jättedumt, men jag har en vän som är homosexuell. Vi har umgåtts jättemycket, han har varit barnvakt och jag skulle nog säga att han är en av mina bästa vänner. Men så plötsligt kommer det över mig att han kanske har hiv och inte berättat det. Han har ju hand om mina barn, leker med dem och så. Kan man verkligen vara helt säker på att han inte smittar mina dem?”

”Janet”
Har influensaliknande symtom, hostar och har feber och undrar om det kan vara hiv.

”Benny”
Undrar vart han ska vända sig för att få PrEP (förebyggande behandling mot hiv). Den mottagning där han brukar få hjälp kan inte ta emot honom. Deras resurser räcker inte till eftersom personal omdirigerats till vård av covid-19.

”Maud”
Är journalist och letar efter intervjupersoner som erfarit att de inte kan få PrEP under coronapandemin.

”Jens”
Inleder samtalet med att berätta att han är en mycket stabil person. Har ett bra arbete, en fin familj. Under en konferens strax innan coronapandemin stängde ner världen hade han sex med en annan man. ”Det har aldrig hänt förut och jag är absolut inte bög.” Nu kan han inte sluta tänka på det. ”Det var ingen penetration och så, men ändå, tänk om jag fått hiv.” Han börjar gråta. Under samtalet berättar Jens att han egentligen är väldigt påläst, han kan mycket om hiv. ”Jag vet att det inte smittar om man är behandlad, men jag kan inte släppa det, tänk om han inte var behandlad? Tänk om jag fått hiv, vad gör jag då?”

”Yusufu”
Vill hivtesta sig men är tveksam. ”Jag kanske inte har utsatt mig för en så stor risk, men jag vill sköta mig, OM jag har hiv då ska jag veta.” Han vill inte berätta vad han anser vara risk för hiv. Yusufu frågar ingående hur ett test går till, när man kan ta det och hur lång tid han behöver vänta på att få svar. Det hörs att han skriver ner svaren. ”Jag tror ändå jag ska ta det där testet, men om jag gör det hur är det då med corona, har personalen skydd, eller hur funkar det?”

”Rosie”
I över 30 år har hon levt med hiv, säger att hon varit vid döden och vänt. Att hon är tacksam att hon lever och att medicinerna finns. Att man inte behöver berätta för sin sexpartner att man har hiv om man är behandlad är också fantastiskt. ”Men det där gäller liksom inte mig. Jag är för gammal för sånt. Egentligen har jag inte något att klaga på, ändå finns det där. En känsla av att vara smutsig.”

”Albin”
Bor på en ö i medelhavet och besöker regelbundet prostituerade. ”Jag är försiktig och skyddar mig alltid. Ändå får jag ångest efteråt. Jag måste höra er säga det, hur det smittar och inte smittar.”