Nola

Noaks Ark blev snabbt en källa för media. Dels för att hämta kunskap, dels för att hitta lämpliga intervjupersoner. Jan-Olof ”Nola” Morfeldt, en av våra grundare, hade en särskild förmåga att binda ihop god människosyn och medicinska uttalanden och blev på kort tid ”hivläkaren” med hela svenska folket. Men Nola blev aldrig färdig läkare, han var i mitten av sin allmäntjänstgöring då han med full kraft började ägna sig åt hiv. Nola var en av det svenska hivarbetets pionjärer. Hans engagemang gjorde honom känd över stora delar av världen. Att han var ”Nola” med så gott som alla sätter ljuset på hans personlighet. Han var varm, inte särskilt formell, hans humor och finkänslighet gjorde att man omedelbart kände samhörighet med honom. Nola hade förmågan att få människor att känna sig bekväma och uppskattade.

Nola var inte bara en av initiativtagarna till Noaks Ark. Då hivepidemin tog fäste i Sverige på mitten av 1980-talet var han med och startade Venhälsan och Psykhälsan, två mottagningar i Stockholm som var de första i landet som vände sig till homo- och bisexuella män.

På Stiftelsen Noaks Ark-Röda Korset var Nolas titel verksamhetschef, han var under en tid också ordförande i organisationens styrelse. En utomstående kan lätt tro att han satt vid ett skrivbord eller ofta var upptagen i möten. Men sådan var inte Nola. Han fanns överallt. Mitt första möte med honom var på Aidsjouren, vi skulle svara i telefon efter ett inslag på teve. Jag var volontär, men det ringde så mycket att alla var tvungna att hjälpa till. Nola var aldrig sen med att rycka in ”på golvet”.

Nola höll ofta föredrag. Här hemma i Sverige, men också i andra länder. Han var även en nära och viktig person för såväl personer med hiv som närstående. Att kunna kasta sig från budget och verksamhetsplaner till det djupt existentiella och medmänskliga möten (och tillbaka igen) var hans kännetecken. Nola förlorade själv flera vänner i aids. Ett av de starkaste minnena av Nola är då vår gemensamma vän Magnus är svårt sjuk. Vi sitter mitt i ett ledningsgruppsmöte på Noaks Ark, när han plötsligt reser sig upp och säger:
– Vi måste åka dit, till Magnus, jag står inte ut med att inte få träffa honom.
Vi kastar oss in i en taxi, Nola köper blommor på vägen men när vi kommer upp till Södersjukhuset är Magnus för sjuk för att orka ta emot andra än familjen. Vi står utanför hans dörr, Nola håller hårt i blommorna. Tårarna väller fram i hans ögon.
Några dagar senare dör Magnus.

Det var de sociala frågorna som drev Nola framåt. Hans intresse för hiv ur ett internationellt perspektiv väcktes tidigt och det var där som han var som allra mest engagerad på senare tid.

För Nola var inte hiv en isolerad fråga, den var sammankopplad med mänskliga rättigheter. Rättigheter till utbildning, jämlikhet, sjukvård och till sin egen sexualitet.

1996 tilldelades Nola Prins Carl-medaljen. Medaljen instiftades 1945 av Konung Gustaf V när Prins Carl slutade som ordförande i Svenska Röda Korset. Medaljen delas ut mycket sparsamt för nationell eller internationell humanitär verksamhet, inte ens varje år. Dagen för utdelning råkar lämpligt nog i den här kontexten vara den 1 december.