Leva med hiv

Samhället har nu känt till hiv ungefär 40 år, och trots det så fortsätter infektionen att både fascinera och skrämma. Men att leva med hiv idag är inte som att leva med hiv när epidemin bröt ut. Från år 1987 när det första läkemedlet kom, har den medicinska utvecklingen gjort fantastiska framsteg som resulterat i att den som lever med hiv genom sin behandling kan leva ett långt och friskt liv. Med en välinställd behandling sänks virusmängden i blodet som gör att virusmängden blir omätbar och därmed inte överförbar. Med dagens effektiva behandling har hiv övergått från att tidigare vara en dödlig sjukdom till att vara en kronisk infektion.

Hur en påverkas av att leva med hiv är väldigt individuellt. Samtidigt kan det finnas många erfarenheter som en delar med andra också har hiv. Vår stödverksamhet är för personer som lever med hiv samt för närstående och vi erbjuder olika insatser och aktiviteter både individuellt och i grupp. Vi erbjuder bland annat insatser som är öppet för alla, sociala aktiviteter, kamratstöd, juridisk rådgivning, stöd till olika grupper, terapi och stödsamtal. Vår ambition att det ska finnas något för alla genom hela livet och utifrån olika behov.

Okunskap påverkar livskvalitet

En tablett om dagen kan göra att man håller sig frisk och att man inte överför hiv till någon annan. Det är en glädjande utveckling när det gäller den fysiska hälsan. Däremot finns det fortfarande väldigt mycket att göra gällande den psykosociala hälsan för personer som lever med hiv. Trots att den medicinska forskningen gjort stora framsteg så är kunskapsnivån i samhället inte i kapp. Stigmat och okunskapen är omfattande. Att leva med hiv är fortfarande, trots de medicinska framstegen, starkt förknippat med stigma.

Det talas om tre typer av stigma:

(1) Upplevt stigma/diskriminering

(2) Förväntat stigma, där individen förväntar sig att uppleva fördomar och diskriminering

(3) Självstigma som innebär att personen som lever med hiv har inkorporerat omvärldens negativa föreställningar och känslor kopplade till hiv; hen blir sin egen, inre förtryckare. Den kan ta sig uttryck i skuld, skam, hopplöshet, självanklagelser, självförakt och nedvärdering av sig själv. Den reella hotbilden om stigmatisering leder ofta till försiktighet hos personen som lever med hiv att för sina närstående, vänner och bekanta berätta om sin hivinfektion, då hen alltid löper risken att bli avvisad eller utstött.

Många som lever med hiv har ett dubbelt eller tredubbelt stigma. Såväl självstigma som oro för vad andra ska tycka om ens hivinfektion har visats samvariera med lägre livskvalitet. Rädsla för att bli stigmatiserad kan leda till att en inte vågar berätta om sin hivstatus. I en studie av Folkhälsomyndigheten svarade mer än hälften att de hade önskat att de kunde vara mer öppna om sin hivstatus. Om fler hade större kunskap om hiv skulle det minska den negativa påverkan som stigma kopplade till hiv har.  Det kan exempelvis påverka ens självbild, sexuallivet och möjligheten att inleda nya relationer, skaffa barn, resa eller att arbeta med vad man vill. Därför är det viktigt att tala öppet om hiv och sprida aktuell kunskap. Då skulle det bli lättare för personer som lever med hiv att leva öppet samtidigt som stigma och negativ särbehandling minskar (FOHM). Efter att ha fått sin diagnos kan det vara skönt att prata med någon som förstår. Ta kontakt med oss på Noaks Ark som har kunskap och erfarenhet om hiv och som möter personer som lever med hiv i vår dagliga verksamhet. 

Du är alltid, oavsett vad du vill prata om, välkommen att vända dig till oss på Noaks Ark.