Hivhistorik
Det som vi sedan 1982 kallar för aids beskrevs för första gången sommaren 1981. Byrån för epidemiövervakning i USA (CDC) noterade en påfallande ökning av annars ovanliga sjukdomstillstånd. Det rörde sig om en anhopning av oförklarliga fall hos unga, tidigare friska män av en särskild sorts lunginflammation (PCP) och en tumörform (Kaposis sarkom). Den gemensamma nämnaren för båda sjukdomarna var ett starkt försvagat immunförsvar.
Redan från början fanns det mycket som talade för att immunbristen hos dessa män var ett uttryck för en epidemi, orsakad av ett nytt smittämne. De flesta patienter som rapporterades under det första året var homo- eller bisexuella män. Därför kallades tillståndet till en början ”gay related immunodeficiency (GRID)”, det vill säga immunbrist som ansågs hänga samman med manlig homosexualitet och sådana mäns livsstil. Men redan bland de patienter som beskrevs under de första tjugo månaderna fanns personer som inte var homosexuella män. Det fanns personer som hade använt droger intravenöst, som hade fått blodtransfusioner, som hade fått faktorpreparat för blödarsjuka samt män och kvinnor från Haiti. Samt inte minst viktigt: personer som hade varit sexpartner till någon i dessa grupper.
Det stod alltså redan 1982 klart att de beskrivna sjukdomstillstånden behövde ha en benämning som inte så uppenbart felaktigt hänförde dem till ett visst sexuellt beteende: sex mellan män. Hösten 1982 började man därför kalla sjukdomstillståndet för ”Acquired Immunodeficiency Syndrome”, eller på svenska ”förvärvat immunbristsyndrom”. Förvärvat därför att tillståndet, till skillnad från de flesta tidigare kända former av immunbrist, inte var medfött utan förvärvat av en person med tidigare normalt immunförsvar. Immunbrist därför att patienternas immunförsvar fungerade allt sämre och detta gjorde de drabbade skyddslösa mot olika typer av infektioner och en del tumörformer. I dagligt tal blev det förkortningen ”aids” man kom att använda. Under 1983 och 1984 publicerades de första artiklarna om aids i Central- och Östafrika. Bilden av aids som en sexuellt överförd sjukdom, som också kan spridas med blod, klarnade. Det blev än mer tydligt, att det bakomliggande smittämnet sprids mellan man och kvinna likaväl som mellan män – även om detta faktum bemötts med stort motstånd och förnekande.
Redan 1983 fann en fransk forskargrupp den bakomliggande orsaken till det syndrom som aids utgör, då den upptäckte ett nytt virus som gavs namnet LAV. Detta nyupptäckta virus ansåg de franska forskarna höra till en typ av virus som kallas lentivirus och som tidigare endast var känd som orsak till sjukdom hos djur, men inte hos människor. Hos djur kan liknande virus skada immunförsvaret och nervsystemet. Det visade sig detta nya virus också kunna göra hos människor. Två amerikanska forskargrupper beskrev och namngav under 1984 var sitt virus, det ena HTLVIII, det andra ARV, som de ansåg vara orsaken till aids. Dessa virus visade sig emellertid ganska snart vara samma virus som den franska gruppen beskrivit. Efter några års dispyter om vem som verkligen upptäckt viruset och vad det skulle heta enades man 1986 om att kalla det virus som ligger bakom immunbristen vid aids för humant immunbristvirus, förkortat till hiv. Humant eftersom det förorsakar sjukdom hos människor, immunbristvirus eftersom det leder till ett skadat immunförsvar. 2008 fick Luc Montagnier och Francoise Barré-Sinoussi nobelpriset i medicin för deras upptäckt av hiv.