
Pepsi, hiv och relationer i Sydafrika
Jag träffar en ung kvinna i Kapstaden då jag väntar på min tid hos frisören när hon uppmärksammar mitt armband med texten ”fuck aids”. Hennes väninna fick sin aidsdiagnos på sjukhuset och kom aldrig mer hem. Hon var för sjuk.
Det är en återkommande historia, om väninnan som dog i aids. Det handlar om en återhållsam kvinna som har kunskap om hiv och vidtar de åtgärder som går för att skydda sig i det vad hon trodde var en tvåsam och sluten relation. Otroheten bedrog inte bara relationen utan även tilltron till att hon tog tillräckligt ansvar för sin och andras hälsa. Hon dog i aids. Jag beklagar kvinnans förlust, kvinnan som jag pratar med i Kapstaden. 2016 dog 110 000 personer i Sydafrika i aidsrelaterade orsaker (källa UNAIDS).
Kvinnan som jobbar på salongen berättar att hon testar sig regelbundet var sjätte månad. På frågan om hon testar sig på en klinik eller med självtest så skakar hon på huvudet och säger bestämt på en klinik ”jag vill veta att testet gjorts rätt, skulle jag göra det själv skulle jag bara bli osäker om jag gjort det rätt… oavsett vilket resultat det visade. Det är för viktigt.” 2016 fick 270 000 personer en hivdiagnos i Sydafrika (ibid.).
”Det är tyst i Sverige om hiv, det är en av våra utmaningar” säger jag när jag förklarar att jag är här i Kapstaden för att besöka AIDS Impact, en konferens inriktad på psykosociala- och beteende frågor. ”Här också!” säger kvinnan som jobbar på salongen, ”alla pratar om cancer, det är populärt, men inte om hiv.” Kvinnan säger att om man pratar om hiv verkar dock vara om det alltid efterlängtade botemedlet och vaccinet, det andra är olika skrönor om hivinfekterade apelsiner och läskburkar. Den ena en symbol av hoppet och den andra av rädslan. Båda virala (i dubbel bemärkelse) ”nyheter” om vaccin och hivinfekterade Pepsi får ofördelaktiga fästen i sociala medier.
Vi pratar om viruset, om hur det (inte) smittar och om den minskade smittsamheten vid följsam behandling, hon säger att hon har för lite och för dålig kunskap om hiv. Hon har en annan hivpositiv vän berättar hon, som precis fått tvillingar med sin man som är hivnegativ. ”Jag har inte fått ihop det, å ena sidan så verkar de kunna skaffa barn – och all vet vi hur barn blir till – å andra sidan så säger man att hiv finns i pepsi?”. Kunskap styr sällan där obehagliga känslor och svåra levnadsförhållanden är starka. Sydafrika har den största hivepidemin i världen (ibid.).
Vi pratar om hennes väninna som dog i sviterna av aids och svek. ”Mitt liv, mina val och min mamma stötar mig” säger hon när vi pratar om relationer, partner, barn, familj och framtid. Kvinnan på salongen säger att det är farligt… det där med relationer. Alltför många vänner lever i relationer där annat än kärlek får styra berättar hon. Våld, förtryck, övergrepp och otrohet. För en ung kvinna är livet i Sydafrika farligt. I en studie på konferensen visar resultaten att 20 procent av de unga kvinnorna har upplevt våld från sin partner, och de tror att det är lågt räknat. I Sydafrika är sexarbetare en grupp där risken att få hiv är stor, 60 procent av dem lever med hiv. Deras kunder verkar statistiken inte veta mycket om. Globalt är unga kvinnor en viktig grupp för hivpreventivt arbete då många nydiagnosticerade är unga kvinnor (ibid.).
Kvinnan på salongen i Kapstaden känner lätt hopplöshet inför livets (kärleks) relationer men gör det hon kan för att skapa en bra förutsättning för sig och sin familj. Hon testar sig, ökar på sin kunskap och värnar sin framtid och samtid. På många sätt är hon en förebild. På många sätt kan hon bara göra så mycket för att skydda sig mot hiv. För det är där kärleken finns och där kärleken sviker som hiv kan komma att smyga sig på. Alltid oinbjuden, alltid oönskad.
Erica Kanon
Stödsamordnare i Noaks Ark Stockholm som deltar på den 13 internationella konferensen AIDS Impact i Kapstaden den 13-15 november 2017. Konferensen är inriktad på psykosociala- och beteendefrågor. Texten är en reflektion från ett samtal med en ung sydafrikansk kvinna om livet i allmänhet och hiv i synnerhet.