Kunskapen om hiv måste höjas!
Sverige har goda framgångar med att behandla känd hiv. Det betyder inte att vi kan luta oss tillbaka, tvärtom står vi inför flera stora utmaningar på hiv-området, skriver Lena Nilsson Schönnesson och Jukka Aminoff från Riksförbundet Noaks ark i en debattartikel som publiceras på altinget.se.
Kunskapshöjande insatser vad det gäller hiv är inte ett val, utan ett måste.
I Sverige får en till två personer per dag diagnosen hiv, det vill säga runt 450 till 500 personer per år. Mörkersiffran, de som inte vet om att de har hiv, är ungefär 10 procent av antalet personer med diagnostiserad hiv. Det innebär ungefär 700 personer som inte vet om att de lever med hiv. Sverige är ett föregångsland vad det gäller att behandla känd hiv, men är däremot ett av de sämsta länderna i Europa på att hitta personer med hiv i ett tidigt skede. Vi riskerar att bli ännu sämre på att hitta personer med hiv i ett tidigt skede.
Sena testare, det vill säga de som inte testas och diagnostiseras förrän immunförsvaret har blivit påverkat och personen har blivit sjuk, är inte unikt för Sverige men dock ett problem inom hälso- och sjukvården. Många av dessa sena testare har varit i kontakt med sjukvården och en del har sjukvården missat att testa för hiv. I förra veckan berättade Expressen om en man som missats av sjukvården i Sverige under nästan 30 år, trots uppenbara och långdragna symtom på hiv.
Det finns flera negativa effekter för sena testare:
- Svåra hälsoproblem– obehandlad hiv kan leda till aids.
- Sena testare utgör en källa för fortsatt smittspridning till skillnad mot personer med behandlad hiv.
- Dödligheten ligger högt i den här gruppen, ungefär 10 procents dödlighet.
I Riksförbundet Noaks Arks Hivrapporten – Nya utmaningar kräver handling är Anders Sönnerborg, professor Karolinska Institutet, överläkare Karolinska Universitetssjukhuset, mycket tydlig: ”Om vi sänker garden och skär ner resurser kommer hiv att slå tillbaka – det är en slug fiende.”
Sena testare är inte den enda utmaningen framöver vad det gäller hiv i Sverige. Nu står vi inför en helt ny utmaning vad det gäller en åldrande generation med hiv och de följdsjukdomar som kan följa sjukdomen. Idag är 40 procent av personer som lever med hiv 50 år eller äldre. I takt med högre ålder följer också risken för följdsjukdomar. År 2030 kommer 84 procent av dem som lever med hiv ha minst en åldersrelaterad följdsjukdom. Personer som lever med hiv drabbas i större utsträckning av hjärt-kärlsjukdom, cancer, diabetes och osteoporos. Följdsjukdomar orsakas av en kombination av den livslånga hivbehandlingen, den kroniska hivinfektionen och livsstilsval.
Dessutom kämpar vi fortfarande mot stor okunskap och obefogad rädsla hos befolkningen. En SIFO-undersökning kring svenskars attityder till vardagssituationer med hiv, visar att var tredje person inte skulle hjälpa en person med hiv med första hjälpen. Över 70 procent skulle inte tungkyssa en person med hiv, trots att behandlad hiv inte överförs via sex. Bristande hivkunskap hos allmänheten – men också bland hälso- och sjukvårdspersonal – bidrar till hivrelaterad stigmatisering och diskriminering. Det i sin tur har en negativ inverkan på det psykiska välbefinnandet hos personer som lever med hiv. Stigmatiseringen är också för många ett hinder för hivtestning.
Sverige har haft betydande framgångar med att behandla känd hiv men det innebär inte att vi kan luta oss tillbaka och stryka hiv från prioriteringslistan:
- Fortsatt prioritering av anslag för hivpreventionsarbete och kunskapshöjande insatser vad det gäller hiv är inte ett val, utan ett måste.
- Dessutom är samarbete och samverkan mellan myndigheter, hälso- och sjukvården, patient- och hivorganisationer en förutsättning för att vi ska lyckas.
Lena Nilsson Schönnesson Jukka Aminoff
Förbundsordförande Verksamhetschef
