Vatten – Björkliden

En halvbrant stenig väg leder ner till sjön som ligger ungefär 15-20 min från vandrarhemmet här i Björkliden.
Ett svagt porlande hörs från höger sida, ett ljud som tilltar ju längre ner man kommer. Ett långsamt, djupt andetag fyller lungorna med kall, mjuk och fuktigt frisk luft.
Tillsammans med fjällen som reser sig i horisonten och ett lugn som ligger över hela landskapet ger det en känsla av frid. En känsla som är svår att fånga i storstaden…

Bruset som nu växer sig till ett dån fångar uppmärksamheten, och då den lilla stigen kröker av åt höger ser man nu det skvalpande vatten som, liksom mig, söker sig ner till sjön.

Jag viker av mot forsen och går ut på de vita friktionsnötta klipporna, fram till en fördjupning som bildar en blågrön vattenreservoar, en klar liten virvlande bassäng.
Så jag sänker ner min kupade hand i vattnet och lyfter upp en munfull friskt kallt vatten mot läpparna. Härligt smakrikt och riktigt uppfriskande!
Det är nästan så att jag vill fylla på en flaska att ta med till vännerna i storstan, men kommer snabbt på mig själv att man inte kan tappa en sånhär upplevelse på en plastflaska… Det måste ses, höras, kännas, luktas och smakas för att de olika intrycken ska bilda en helhet.

Vandringen går vidare och ungefär 80 meter bort och nedåt finns en kort bro som går över den kanjon som vattnet under årtusenden har grävt ur. Det är långt ner dit. Säkert 50 meter mossbetäckta klippväggar som sträcker sig mot den grunda, nu lugna, forsen. Trots den stora avståndet ner ser man varje liten sten på botten, ett bevis på hur kristallklart rent vattnet är! Och med allt bredare och mer slöflytande utmynning förenas det smälta glaciärsvatten med sjön som kallas Torne träsk.