Noaks Ark

Noaks Ark blev Sveriges första organisation för att förebygga hiv och att stödja sjuka och deras närmaste. Ända sedan starten 1986 har vi arbetat mitt i den verklighet där hiv finns och under årens lopp har en ojämförlig kunskap och erfarenhet samlats under ett och samma tak.

Vi samlar ett nätverk av regionalt verksamma Noaks Ark-föreningar i Sverige som erbjuder aktiviteter och stöd i olika former för den som lever med hiv eller är närstående. Tillsammans arbetar vi förebyggande mot hiv och andra sexuellt överförda infektioner och genom informations- och utbildningsinsatser vill vi bidra till ökad kunskap och medvetenhet om hiv. Flera av våra Noaks Ark-föreningar erbjuder hivtestning med snabbsvar.

Noaks Ark Riksförbundet | test
1537
page-template-default,page,page-id-1537,ajax_fade,page_not_loaded,boxed,,side_menu_slide_with_content,width_470,footer_responsive_adv,hide_top_bar_on_mobile_header,qode-content-sidebar-responsive,columns-4,qode-theme-ver-11.0,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-5.2.1,vc_responsive
 

test

Förutom hiv finns det fler sexuellt öveförbara infektioner (STI).
Om den som bär på hivviruset samtidigt har en annan STI ökar risken för smitta betydligt. Det hänger ihop med att mängden hivviruspartiklar i blodet då ökar. Därför är det viktigt att också testa sig för andra STI.

Gonorré

Vad orsakar gonorré?

Gonorré orsakas av bakterien Neisseria gonorrhoeae, även kallade gonokocker. Bakterien finns i urinrör och slida och ibland även i ändtarm och svalg.

Hur smittar gonorré?

Gonorré kan smitta vid oskyddade vaginala och anala samlag, vid oskyddat oralsex och kan ibland också överföras vid petting och rimming (om man slickar någons ändtarmsöppning). I sällsynta fall kan infektionen också överföras till ögat. En kvinna kan vid förlossning överföra infektionen till sitt barn som då kan drabbas av en svår ögoninflammation.

Hur skyddar man sig mot gonorré?

Kondom som används på rätt sätt, som är på under hela samlaget och inte går sönder eller glider av, reducerar avsevärt risken för smitta.

Symptom vid gonorré

Inkubationstiden för gonorré är kort, från någon dag till någon vecka men man kan också vara symtomfri. Eventuella symtom yttrar sig vanligtvis som inflammation i urinrör, livmoderhals, ändtarm eller svalg. För män märks det första symtomet vanligen som sveda när man kissar. Oftast kommer också en flytning från urinröret som märks i urinrörsmynningen eller i underkläderna. I början är denna flytning sparsam, slemaktig och tunn men blir fort tjock, kladdig, gulvit och riklig. För kvinnor kan besvären påminna om en vanlig urinvägsinfektion, det vill säga att det svider eller kliar när man kissar eller att det känns som att man ofta är kissnödig. Det kan också komma en illaluktande flytning från slidan. Om infektionen finns i ändtarmen kan symtomen hos både män och kvinnor variera från lätt klåda till svår smärta. Infektion i svalget kan hos båda könen vara helt symtomfri men kan även påminna om halsfluss.

Hur går undersökning och testning till?

Gonorré diagnostiseras genom att ett prov tas från urinröret och hos kvinnor även från livmodershalsen samt från svalg och ändtarm. På vissa mottagningar kan provet bedömas mikroskopiskt direkt vid provtagningstillfället men ett odlingsprov för förekomst av gonokocker skickas alltid till ett laboratorium för resistensbestämning. Provsvar brukar man normalt få efter cirka en vecka. Undersökningen är kostnadsfri.

Var kan man testa sig för gonorré?

Du kan testa dig på alla vårdcentraler, husläkarmottagningar, ungdomsmottagningar, hud- och venmottagningar, sex- och samlevnadsmottagningar och specialmottagningar för sexuellt överförda infektioner. Telefonnummer och länkar till många av landets mottagningar hittar du här

Hur behandlar man gonorré?

Gonorré är vanligtvis lätt att behandla med antibiotika. Behandlingen är kostnadsfri.

Vad kan hända om man inte behandlar?

Obehandlad gonorré kan hos kvinnor ge inflammation i äggledarna vilket också kan leda till sterilitet eller utomkvedshavandeskap vid en framtida graviditet. Hos mannen kan den ge inflammation i bitestiklarna vilket kan leda till sterilitet. Infektionen kan även ge ögoninfektioner, ledbesvär och hudutslag, och i värsta fall blodförgiftning.

Hur vanlig är sjukdomen?

Gonorré var en vanlig könssjukdom i Sverige till 1980-talet, då den minskade. Den har åter börjat att öka. Majoriteten av de rapporterade gonorréfallen är smittade i Sverige. Den inhemska smittspridningen förekommer framför allt i storstadsområdena. Sjukdomen är vanlig i omvärlden, såväl i Öst- som Västeuropa, och många svenskar smittas varje år i Sydostasien. Utomlands är bakterierna ofta motståndskraftiga mot många läkemedel och även i Sverige ses en spridning av resistent gonorré.

Smittspårning krav enligt smittskyddslagen

Gonorré klassas enligt den svenska smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom. Detta innebär att om man misstänker att man blivit smittad är man skyldig att uppsöka en läkare för att göra de undersökningar och ta de prover som behövs. All undersökning, vård och behandling är kostnadsfri för patienten. Gonorré är en smittspårningspliktig sjukdom, vilket innebär att man måste lämna uppgifter om den eller de personer smittan kan ha kommit från och den eller de man kan ha fört den vidare till. Man kan välja att själv kontakta sina partners eller att en läkare eller kurator gör det. Man är i så fall alltid anonym gentemot sina partners genom sekretesskyddet i smittskyddslagen. Inträffade fall anmäls anonymt till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten.

Herpes

Vad orsakar sjukdomen?
Sjukdomen orsakas av ett virus, Herpes simplex-virus, HSV, som finns i två närbesläktade varianter, HSV-1 och HSV-2. Båda virusvarianterna kan orsaka utslag och sår på läppar (munherpes) och könsorgan (könsherpes eller genital herpes). HSV-1 är dock oftare orsak till munherpes medan HSV-2 oftare orsakar könsherpes.

Hur smittar herpes?
Herpesvirus finns framför allt i saliv och den vätska som finns i de blåsor som bildas. Senare års forskning har dock visat att omedveten virusutsöndring utan symptom kan ske och att man därför kan smitta en partner utan att man själv är medveten om att man är smittad eller smittsam. Herpesvirus överförs via direkt kontakt, slemhinna mot slemhinna, mun mot mun eller mun till slemhinna. Man kan därför få munherpes till exempel via kyssar och oskyddad oralsex. Genital herpes smittar via oskyddade vaginala och anala samlag och vid oskyddat oralsex och rimming (om man slickar någons ändtarmsöppning)

När virus kommit in i kroppen förökar det sig och sprids via nervtrådar upp till nervknutor vid korsryggraden eller kinden. Där kommer virus att finnas kvar för resten av livet i form av en latent eller ”vilande” infektion.

Hur skyddar man sig mot herpes?
Kondom reducerar avsevärt risk för smitta under förutsättning att den är hel och sitter på under hela samlaget. En god personlig hygien minskar också risken för smittspridning. Om man har symptom bör man inte dela bestick, mat eller läppsalvor med andra.

Vilka symtom kan man få?
Inkubationstiden för herpes brukar vanligen anges till 2-20 dagar. De flesta som smittas av herpes får dock i början inga symtom alls. Detta gäller både munherpes och genital herpes. En del av de som smittas genitalt kan få kraftiga symtom av sin primärinfektion. De första tecknen brukar vara stickningar, sveda och klåda i huden. Efter ungefär ett dygn kommer blåsor som efter någon dag brister och ett vätskande sår uppstår. Dessa sår kan vara mycket smärtsamma. Man kan få hög feber, huvudvärk och ömmande, svullna lymfkörtlar i ljumskarna. Utan behandling kan det ta flera veckor innan man är helt återställd och såren läkta.

Efter det första utbrottet får en del personer inga fler utbrott av sin herpesinfektion. De virus som ligger ”vilande” i nervknutorna kommer dock hos en del människor att av olika anledningar ”vakna”, reaktiveras. De förökar sig och transporteras ut till huden vilket kan resultera i ett symtomgivande utbrott med nya blåsor och sår. Dessa återfall brukar i regel vara lindrigare än förstagångsinfektionen. Ett återfall kan också ske i form av virusutsöndring som man inte märker av. De återkommande utbrotten kommer oftast på samma ställe. Vanliga orsaker till återfall är sänkningar av immunförsvaret som till exempel andra infektioner, menstruation, stress eller solbadning.

Hur går undersökning och testning till?
En herpesinfektion är oftast så typisk att någon provtagning inte är nödvändig. Diagnosen kan säkerställas genom att sekret tas från färsk blåsa eller sår och skickas till laboratorium för viruspåvisning.

Vart vänder man sig om besvären är svåra?
Du kan kontakta en vårdcentral, husläkarmottagning, ungdomsmottagning, hud- och venmottagning eller sex- och samlevnadsmottagning för undersökning. Telefonnummer och länkar till många av landets mottagningar hittar du här.

Hur behandlar man herpes?
Oftast kräver munherpes ingen behandling, det räcker med att hålla området rent och torrt och undvika täckande smink och liknande. För att dölja såret kan man använda Compeed® munsårsplåster. Det finns ett antal receptfria krämer på apotek, till exempel Anti®, Healip®, Vectavir® och Zovirax® som kan ha en lindrande effekt och göra så att såret läker snabbare. För bästa effekt bör läkemedlen börja användas så tidigt som möjligt. Om man får svåra och ofta återkommande utbrott kan man diskutera med sin läkare om att få receptbelagda läkemedel, till exempel Zovirax® eller Aciklovir Stada®.

Vad kan hända om man inte behandlar?
Utbrotten av herpes kan pågå längre om man inte behandlar med de krämer som finns. En gravid kvinna med en pågående genital herpes kan smitta sitt barn vid förlossningen, varför man oftast väljer kejsarsnitt i dessa fall.

Hur vanlig är sjukdomen?
Herpes är en mycket vanlig infektion. Cirka 70 % av den vuxna befolkningen är bärare av HSV-1 och cirka 30 % av HSV-2.

Vad säger smittskyddslagen?
Sjukdomen är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen och man är inte enligt lag skyldig att informera en partner om sin smitta.

Klamydia

Klamydia är den vanligaste rapporterade sexuellt överförbara infektionen i Sverige. Många vet inte om att de fått sjukdomen eftersom den inte alltid ger symptom. Den är också en av de allvarligare eftersom den obehandlad bland annat kan leda till sterilitet.

Vad orsakar sjukdomen klamydia?

Sjukdomen orsakas av en bakterie, Chlamydia trachomatis. Bakterien finns framför allt i urinröret och hos kvinnor även i slidan. Den kan ibland finnas i ändtarmen och i sällsynta fall även i svalget.

Hur smittar klamydia?

Klamydia kan smitta vid oskyddade vaginala och anala samlag, vid oskyddad oralsex och kan ibland också överföras vid petting och rimming (om man slickar någons ändtarmsöppning).

Viktigt att testa sig

Obehandlad kan klamydia ge allvarliga komplikationer, framförallt för kvinnor (se nedan). Därför är det viktigt att du testar dig om du misstänker klamydia. Har du en partner bör han eller hon också testa sig.

Hur skyddar man sig mot klamydia?

Kondom reducerar avsevärt risk för smitta under förutsättning att den är hel och sitter på under hela samlaget.

Vilka symtom kan man få av klamydia?

Mer än hälften av alla som smittas av klamydia får inga symtom alls. Av den anledningen är det viktigt att man alltid testar sig om man haft en oskyddad sexuell kontakt. De som får symtom får vanligtvis dessa efter en till två veckor. Det vanligaste besväret är att det svider eller kliar när man kissar. Detta på grund av att bakterien har orsakat en inflammation i urinröret. Andra symtom hos kvinnor kan vara mellanblödningar och flytningar, ont i nedre delen av magen och smärtupplevelser vid samlag. Män kan ibland få flytningar från urinröret och svullnad och värk i pungen.

Hur går undersökning och testning av klamydia till?

Ett klamydiatest kan till skillnad från ett hivtest inte göras anonymt. Testet är kostnadsfritt och man får sitt provsvar efter ungefär en vecka. Testet innebär att man lämnar ett urinprov och att prov tas från livmodertapp, ändtarm och svalg. På laboratoriet kan man sedan påvisa bakterien genom DNA-bestämning eller odling. Innan provet tas bör minst en vecka ha gott från smittotillfället.

Var kan man testa sig för klamydia?

Du kan testa dig på alla vårdcentraler, husläkarmottagningar, ungdomsmottagningar, hud- och venmottagningar, sex- och samlevnadsmottagningar och specialmottagningar för sexuellt överförda infektioner. Telefonnummer och länkar till många av landets mottagningar hittar du här. I vissa landsting kan man beställa hem ett klamydiatest som man själv skickar in till ett laboratorium för att sedan få svaret på nätet. Om du bor i Västra Götaland, Sörmland, Värmland, Gävleborg eller Västerbotten kan du beställa hem ett klamydiatest via www.klamydia.se. Andra möjligheter att beställa hem klamydiatester via nätet hittar du på www.klamydiatest.nu eller på 1177.se. Via Mina vårdkontakter ska du sedan kunna logga in för att få reda på ditt provsvar.

Hur behandlar man klamydia?

Klamydiainfektion botas lätt med en antibiotikakur. Tills hela antibiotikakuren tagits bör du inte ha samlag eller petting. I en del fall tas ett kontrollprov efter behandlingen för att visa att man är smittfri. Behandlingen är kostnadsfri.

Vad kan hända om man inte behandlar?

Utan behandling kan infektionen hos kvinnor ge äggledarinflammation vilket kan leda till sterilitet. Man räknar med att 50-60 % av sterilitet hos kvinnor beror på en obehandlad klamydiainfektion. Vid äggledarinflammation finns också risk för utomkvedshavandeskap vid en framtida graviditet. Kvinnan kan även smitta barnet vid förlossningen så att det nyfödda barnet får ögoninfektion och lunginflammation. Hos män kan klamydia orsaka bitestikelinflammation, som ibland kan leda till sterilitet eller nedsatt fruktsamhet.

Smittspårning krav enligt smittskyddslagen

Klamydia klassas enligt den svenska smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom. Detta innebär att om man misstänker att man blivit smittad är man skyldig att uppsöka en läkare för att göra de undersökningar och ta de prover som behövs. All undersökning, vård och behandling är kostnadsfri för patienten. Klamydia är en smittspårningspliktig sjukdom, vilket innebär att man måste lämna uppgifter om den eller de personer smittan kan ha kommit från och den eller de man kan ha fört den vidare till. Man kan välja att själv kontakta sina partners eller att en läkare eller kurator gör det. Man är i så fall alltid anonym gentemot sina partners genom sekretesskyddet i smittskyddslagen. Inträffade fall anmäls anonymt till smittskyddsläkaren i landstinget och till Smittskyddsinstitutet.

Kondylom

Vad orsakar sjukdomen?
Kondylom, eller könsvårtor, orsakas av ett virus som tillhör gruppen humant papillomvirus, HPV. Mer än 100 olika typer av humant papillomvirus finns beskrivna. Cirka 40 av dessa är så kallade genitala humana papillomvirus och söker sig till slemhinnor i framför allt underlivet. Några av de HPV-typer som finns kan orsaka kondylom medan andra HPV-typer är upphovet till livmoderhalscancer.

Hur smittar viruset?
Papillomvirus smittar via direkt kontakt. Oskyddade samlag är den vanligaste smittvägen för kondylom. Såvitt man vet är man bara smittsam då det finns vårtor.

Hur skyddar man sig mot kondylom?
Kondom minskar risken för smitta under förutsättning att den är hel och sitter på under hela samlaget. Men eftersom kondomen inte täcker alla virusinfekterade könsdelar kan man smittas ändå.

Numera finns ett vaccin som skyddar både mot de vanligaste HPV-typer som kan orsaka kondylom och de vanligaste HPV-typer som kan orsaka livmoderhalscancer. Vaccinet bör ges innan sexdebuten för maximal effekt och rekommenderas främst idag till unga flickor.

Vilka symtom kan man få?
Kondylom ger i allmänhet inga symtom förutom att vårtorna känns eller syns. Utseendet på vårtorna kan variera. Ibland är de hudfärgade, små och flikiga, ibland kan de vara platta och då svåra att se utan en speciell undersökning. Inkubationstiden är ofta flera månader, men ibland kan det dröja ett år eller längre innan vårtor uppstår.

Hos mannen sitter vårtorna normalt på förhuden, ollonet, penisskaftet, i urinrörsmynningen eller i ändtarmsområdet. Hos kvinnor ses vårtorna på blygdläpparna, i urinrörsmynningen, i slidöppningen, på livmodertappen eller runt ändtarmsöppningen. Oavsett var vårtorna sitter så finns viruset sannolikt överallt i könsorganens slemhinnor och även i ändtarmen.

Alla får dock inte vårtor av viruset. Man kan alltså vara smittad utan att veta om det.

Hur går undersökning och testning till?
Kondylomvirus kan inte odlas i laboratorier och därför kan man inte säga vem som bär på virus eller inte. De stora typiska vårtorna är lätta att se och diagnostisera. Om de är små eller har ett annorlunda utseende behövs mikroskopisk analys av en vårta.

Var kan man låta undersöka sig?
Du kan kontakta en vårdcentral, husläkarmottagning, ungdomsmottagning, hud- och venmottagning eller sex- och samlevnadsmottagning för undersökning. Telefonnummer och länkar till många av landets mottagningar hittar du här.

Hur behandlar man kondylom?
Det finns inget botemedel mot viruset men man kan behandla vårtorna. Det görs oftast genom pensling med en frätande lösning. De kan också brännas eller frysas bort eller tas bort genom små kirurgiska ingrepp. Liksom hand- och fotvårtor kan kondylomen vara svåra att få bort helt och nya vårtor kan uppträda. Infektionen läker ut av sig själv efter några år men det går inte att säga när man inte längre är smittsam.

Hur vanlig är sjukdomen?
Kondylom är en av de vanligaste sexuellt överförda infektionerna men eftersom infektionen inte omfattas av Smittskyddslagen finns ingen tillförlitlig statistik. Enligt en studie som presenterades 2007 får var tionde svensk kondylom.Läs studien

Vad säger smittskyddslagen?
Kondylom omfattas inte av Smittskyddslagen.

LGV

Vad orsakar sjukdomen?
LGV orsakas av en variant av Chlamydia trachomatis , det vill säga samma bakterie som ger upphov till klamydiainfektion. Denna variant av klamydiabakterien är mera aggressiv än den vanliga och är mer svårbehandlad.

Hur smittar LGV?
LGV smittar vid oskyddade vaginala och anala samlag, vid oralsex och ibland vid petting och rimming (om man slickar någons ändtarmsöppning).

Hur skyddar man sig mot LGV?
Kondom som används på rätt sätt, som är på under hela samlaget och inte går sönder eller glider av, reducerar avsevärt risken för smitta.

Vilka symtom kan man få?
Inkubationstiden kan vara lång, ofta upp till någon månad. Sjukdomen börjar med att det uppstår ytliga små sår på könsorganets eller ändtarmens slemhinna. Dessa sår är smärtfria och noteras oftast inte. Så småningom börjar närliggande lymfkörtlar att svullna. Denna svullnad kan bli mycket kraftig och är oftast mycket smärtsam.

Hur går undersökning och testning till?
Man ställer diagnos på den kliniska bilden, men påvisas i laboratorium på samma sätt som vanlig klamydia. Förutom positivt prov för Chlamydia trachomatis krävs dock vidare typning.

Var kan man testa sig?
Du kan testa dig på alla vårdcentraler, husläkarmottagningar, ungdomsmottagningar, hud- och venmottagningar, sex- och samlevnadsmottagningar och specialmottagningar för sexuellt överförda infektioner. Telefonnummer och länkar till många av landets mottagningar hittar du här.

Hur behandlar man LGV?
Infektionen behandlas med samma typ av antibiotika som mot vanlig klamydia, dock i högre dos och under längre tid. Ibland måste man kirurgiskt dränera en nedsmält lymfkörtel eller skära bort en fistelgång.

Vad kan hända om man inte behandlar?
Utan behandling kan lymfkörtlarna börja ”smälta” och fistlar (vargångar) kan bildas. Om man inte behandlar infektionen kan vävnadsförstörelsen med sin kroniska ärrbildning bli omfattande och invalidiserande. Eftersom lymfkanalerna förstörs kan ibland könsorganets vävnad samt även ben svälla upp och förtjockas. Området får efterhand ett ”elefantaktigt” utseende både i storlek och i hudstruktur (elefantiasis). En vanlig komplikation kan också vara ärrbildning med skrumpning kring ändtarmen.

Hur vanlig är sjukdomen?
LGV är mycket ovanlig i Sverige och västvärlden. Sjukdomen är vanligast i de tropiska delarna av Afrika, Asien och Central och Sydamerika. Under senare år har dock flera fall rapporterats från olika storstäder i Europa och i länder som Australien, Kanada och USA. I Sverige rapporterades de första fallen av LGV hos män som har sex med män i Stockholm år 2004. Sedan dess har sporadiska fall rapporterats, samtliga bland män som har sex med män.

Vad säger smittskyddslagen?
LGV, precis som klamydia, klassas enligt den svenska smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom. Detta innebär att om man misstänker att man blivit smittad är man skyldig att uppsöka en läkare för att göra de undersökningar och ta de prover som behövs. All undersökning, vård och behandling är kostnadsfri för patienten. LGV är en smittspårningspliktig sjukdom, vilket innebär att man måste lämna uppgifter om den eller de personer smittan kan ha kommit från och den eller de man kan ha fört den vidare till. Man kan välja att själv kontakta sina partners eller att en läkare eller kurator gör det. Man är i så fall alltid anonym gentemot sina partners genom sekretesskyddet i smittskyddslagen. Inträffade fall anmäls anonymt till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten.

Syfilis

Vad orsakar sjukdomen?
Syfilis (som ibland kallas för lues) orsakas av en spiralformad bakterie, en så kallad gramnegativ spirochet, som heter Treponema pallidum. Denna bakterie kan överleva nästan var som helst i människans kropp och kan sprida sig snabbt.

Hur smittar syfilis?
Syfilis smittar genom vaginala och anala samlag samt vid oralsex. Bakterien kan ibland också överföras via kyssar om man har primärsår vid munnen. En gravid kvinna som är infekterad kan smitta sitt foster via moderkakan. Vid tidig syfilis (de två första stadierna) är man mycket smittsam, vid sen syfilis är smittsamheten låg eller obefintlig.

Hur skyddar man sig mot syfilis?
Det bästa skyddet mot smittöverföring är kondom, men eftersom sår kan uppstå på ställen på kroppen som inte skyddas av kondomen är skyddet inte alltid fullgott.

Vilka symtom kan man få?
Syfilis är, tillsammans med tuberkulos och hiv, en av de stora ”sjukdomsimitatörerna”. Detta betyder att, beroende på sjukdomens stadium, man kan uppvisa i stort sätt vilka symtom som helst. Syfilis brukar normalt indelas i fyra stadier:

Primär syfilis: Cirka tre veckor efter smittotillfället uppstår ett rött ovalt sår (en så kallad schanker) där bakterien har trängt in i kroppen (bild). Hos män ses de flesta schanker på penis, anus och ändtarm, och vanligen på vulva, livmoderhals och mellan vagina och anus hos kvinnor. Såret ser ofta rent ut, är utan var och gör inte ont, men kan utvecklas till ett sår som utsöndrar klart slem när det irriteras. Ofta sker också en ömmande svullnad av lymfkörtlarna på lårens insida och ljumskar. Såret läker vanligtvis av sig själv efter fyra till åtta veckor.

Sekundär syfilis: I detta stadium sprider sig bakterierna genom blodet till huden, levern, lederna, lymfkörtlarna, musklerna och hjärnan. Utslag på kroppen kan uppstå sex till tolv veckor efter att schankern har läkt. Bild. Utslagen, som varken kliar eller gör ont, kan täcka alla delar av kroppen, men brukar oftast ses i handflatorna eller under fotsulorna. Flera smärtfria skador kan också uppstå i slemhinnorna i munnen och svalget och på skelettet och inre organ. Eftersom bakterierna finns i skadornas utsöndringar är sjukdomen mycket smittsam i detta stadium. Utslagen läker vanligtvis utan behandling inom två till sex veckor. Andra symtom kan vara feber, sårig hals, trötthet, huvudvärk, nacksmärta, ledsmärta, illamående och fläckvist håravfall. Ett stort antal smittade personer får inga symtom alls vid detta stadium.

Latent syfilis: Detta symtomfria stadium visar sig i två faser: tidigt (inom ett år efter infektionen) och sent (efter ett år) och efterföljs av sekundär syfilis. Sen latent syfilis är inte smittsam eftersom bakterien är inaktiv i lymfkörtlarna och mjälten. Det latenta stadiet kan vara tre till trettio år och behöver inte framskrida till tertiär syfilis. Omkring 30 % av de smittade personerna förblir i det latenta stadiet.

Tertiär syfilis: Den slutliga fasen börjar tre år eller senare efter infektionen. I denna fas kan personen inte längre smitta andra, men bakterien återaktiveras, förökas och sprider sig i kroppen. Skador på hjärtat, ögonen, hjärnan, nervsystemet, skelettet och lederna kan uppstå, likaså tumörer på huden, skelettet, testiklarna och andra vävnader. Kardiovaskulära symtom som bråck på artärer och skador på aortaklaffarna kan uppstå, vilket gör att det centrala nervsystemet förfaller och orsakar demens, skakningar, oförmåga att samordna muskelrörelser, förlamning och blindhet. Skadorna går inte att reparera och kan i värsta fall leda till döden.

Hur går undersökning och testning till?
Diagnos ställs med hjälp av ett antikroppstest, det vill säga ett blodprov som tas från patienten. Ett första test kan tas cirka sex veckor efter smittotillfället, men vid ett negativt testsvar bör ett slutgiltigt antikroppstest tas när det gått totalt tre månader. Misstänkta fall av syfilis ska alltid handläggas av specialist. Provtagningen är kostnadsfri.

Var kan man testa sig?
Du kan testa dig på alla vårdcentraler, husläkarmottagningar, ungdomsmottagningar, hud- och venmottagningar, sex- och samlevnadsmottagningar och specialmottagningar för sexuellt överförda infektioner. Telefonnummer och länkar till många av landets mottagningar hittar du här.

Hur behandlar man syfilis?
Syfilis ska alltid behandlas av en venereologisk specialist.

Primär, sekundär och tidig latent behandlas med injektion Tardocillin vid två tillfällen med en veckas intervall. Tertiär, sen latent eller latent av okänd ålder behandlas också med injektion Tardocillin men vid tre tillfällen med en veckas intervall. Om man är allergisk mot penicillin kan behandling ges med antibiotika, t.ex.Doxyferm eller Ery-Max. Kontrollprover efter injektionsbehandling ska tas efter tre och sex månader samt efter ett år.

Personer med neurollogiska symtom på syfilis behöver läggas in på sjukhus. Behandlingen består av benzylpenicillin intravenöst i 10 dagar och därefter tre injektioner med Tardocillin.

Om behandlingen satts in vid sen syfilis ska kontrollprover tas även två och tre år.

Hur vanlig är sjukdomen?
Syfilis är ovanligt i Sverige men har under de senaste åren börjat öka. Den inhemska spridningen sker för närvarande framför allt bland män som har sex med män i storstäderna. Även globalt är förekomsten av syfilis relativt låg, men förekommer mer utbrett i Sydostasien, Ryssland, de baltiska länderna, delar av Afrika och dessutom i storstäder i Amerika och Europa.

Vad säger smittskyddslagen?
Syfilis klassas enligt den svenska smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom. Detta innebär att om man misstänker att man blivit smittad är man skyldig att uppsöka en läkare för att göra de undersökningar och ta de prover som behövs. Syfilis är en smittspårningspliktig sjukdom, vilket innebär att man måste lämna uppgifter om den eller de personer smittan kan ha kommit från och den eller de man kan ha fört den vidare till. Man kan välja att själv kontakta sina partners eller att en läkare eller kurator gör det. Man är i så fall alltid anonym gentemot sina partners genom sekretesskyddet i smittskyddslagen. Inträffade fall anmäls anonymt till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten.

Gonorré

Vad orsakar gonorré?

Gonorré orsakas av bakterien Neisseria gonorrhoeae, även kallade gonokocker. Bakterien finns i urinrör och slida och ibland även i ändtarm och svalg.

Hur smittar gonorré?

Gonorré kan smitta vid oskyddade vaginala och anala samlag, vid oskyddat oralsex och kan ibland också överföras vid petting och rimming (om man slickar någons ändtarmsöppning). I sällsynta fall kan infektionen också överföras till ögat. En kvinna kan vid förlossning överföra infektionen till sitt barn som då kan drabbas av en svår ögoninflammation.

Hur skyddar man sig mot gonorré?

Kondom som används på rätt sätt, som är på under hela samlaget och inte går sönder eller glider av, reducerar avsevärt risken för smitta.

Symptom vid gonorré

Inkubationstiden för gonorré är kort, från någon dag till någon vecka men man kan också vara symtomfri. Eventuella symtom yttrar sig vanligtvis som inflammation i urinrör, livmoderhals, ändtarm eller svalg. För män märks det första symtomet vanligen som sveda när man kissar. Oftast kommer också en flytning från urinröret som märks i urinrörsmynningen eller i underkläderna. I början är denna flytning sparsam, slemaktig och tunn men blir fort tjock, kladdig, gulvit och riklig. För kvinnor kan besvären påminna om en vanlig urinvägsinfektion, det vill säga att det svider eller kliar när man kissar eller att det känns som att man ofta är kissnödig. Det kan också komma en illaluktande flytning från slidan. Om infektionen finns i ändtarmen kan symtomen hos både män och kvinnor variera från lätt klåda till svår smärta. Infektion i svalget kan hos båda könen vara helt symtomfri men kan även påminna om halsfluss.

Hur går undersökning och testning till?

Gonorré diagnostiseras genom att ett prov tas från urinröret och hos kvinnor även från livmodershalsen samt från svalg och ändtarm. På vissa mottagningar kan provet bedömas mikroskopiskt direkt vid provtagningstillfället men ett odlingsprov för förekomst av gonokocker skickas alltid till ett laboratorium för resistensbestämning. Provsvar brukar man normalt få efter cirka en vecka. Undersökningen är kostnadsfri.

Var kan man testa sig för gonorré?

Du kan testa dig på alla vårdcentraler, husläkarmottagningar, ungdomsmottagningar, hud- och venmottagningar, sex- och samlevnadsmottagningar och specialmottagningar för sexuellt överförda infektioner. Telefonnummer och länkar till många av landets mottagningar hittar du här

Hur behandlar man gonorré?

Gonorré är vanligtvis lätt att behandla med antibiotika. Behandlingen är kostnadsfri.

Vad kan hända om man inte behandlar?

Obehandlad gonorré kan hos kvinnor ge inflammation i äggledarna vilket också kan leda till sterilitet eller utomkvedshavandeskap vid en framtida graviditet. Hos mannen kan den ge inflammation i bitestiklarna vilket kan leda till sterilitet. Infektionen kan även ge ögoninfektioner, ledbesvär och hudutslag, och i värsta fall blodförgiftning.

Hur vanlig är sjukdomen?

Gonorré var en vanlig könssjukdom i Sverige till 1980-talet, då den minskade. Den har åter börjat att öka. Majoriteten av de rapporterade gonorréfallen är smittade i Sverige. Den inhemska smittspridningen förekommer framför allt i storstadsområdena. Sjukdomen är vanlig i omvärlden, såväl i Öst- som Västeuropa, och många svenskar smittas varje år i Sydostasien. Utomlands är bakterierna ofta motståndskraftiga mot många läkemedel och även i Sverige ses en spridning av resistent gonorré.

Smittspårning krav enligt smittskyddslagen

Gonorré klassas enligt den svenska smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom. Detta innebär att om man misstänker att man blivit smittad är man skyldig att uppsöka en läkare för att göra de undersökningar och ta de prover som behövs. All undersökning, vård och behandling är kostnadsfri för patienten. Gonorré är en smittspårningspliktig sjukdom, vilket innebär att man måste lämna uppgifter om den eller de personer smittan kan ha kommit från och den eller de man kan ha fört den vidare till. Man kan välja att själv kontakta sina partners eller att en läkare eller kurator gör det. Man är i så fall alltid anonym gentemot sina partners genom sekretesskyddet i smittskyddslagen. Inträffade fall anmäls anonymt till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten.

Herpes

Vad orsakar sjukdomen?
Sjukdomen orsakas av ett virus, Herpes simplex-virus, HSV, som finns i två närbesläktade varianter, HSV-1 och HSV-2. Båda virusvarianterna kan orsaka utslag och sår på läppar (munherpes) och könsorgan (könsherpes eller genital herpes). HSV-1 är dock oftare orsak till munherpes medan HSV-2 oftare orsakar könsherpes.

Hur smittar herpes?
Herpesvirus finns framför allt i saliv och den vätska som finns i de blåsor som bildas. Senare års forskning har dock visat att omedveten virusutsöndring utan symptom kan ske och att man därför kan smitta en partner utan att man själv är medveten om att man är smittad eller smittsam. Herpesvirus överförs via direkt kontakt, slemhinna mot slemhinna, mun mot mun eller mun till slemhinna. Man kan därför få munherpes till exempel via kyssar och oskyddad oralsex. Genital herpes smittar via oskyddade vaginala och anala samlag och vid oskyddat oralsex och rimming (om man slickar någons ändtarmsöppning)

När virus kommit in i kroppen förökar det sig och sprids via nervtrådar upp till nervknutor vid korsryggraden eller kinden. Där kommer virus att finnas kvar för resten av livet i form av en latent eller ”vilande” infektion.

Hur skyddar man sig mot herpes?
Kondom reducerar avsevärt risk för smitta under förutsättning att den är hel och sitter på under hela samlaget. En god personlig hygien minskar också risken för smittspridning. Om man har symptom bör man inte dela bestick, mat eller läppsalvor med andra.

Vilka symtom kan man få?
Inkubationstiden för herpes brukar vanligen anges till 2-20 dagar. De flesta som smittas av herpes får dock i början inga symtom alls. Detta gäller både munherpes och genital herpes. En del av de som smittas genitalt kan få kraftiga symtom av sin primärinfektion. De första tecknen brukar vara stickningar, sveda och klåda i huden. Efter ungefär ett dygn kommer blåsor som efter någon dag brister och ett vätskande sår uppstår. Dessa sår kan vara mycket smärtsamma. Man kan få hög feber, huvudvärk och ömmande, svullna lymfkörtlar i ljumskarna. Utan behandling kan det ta flera veckor innan man är helt återställd och såren läkta.

Efter det första utbrottet får en del personer inga fler utbrott av sin herpesinfektion. De virus som ligger ”vilande” i nervknutorna kommer dock hos en del människor att av olika anledningar ”vakna”, reaktiveras. De förökar sig och transporteras ut till huden vilket kan resultera i ett symtomgivande utbrott med nya blåsor och sår. Dessa återfall brukar i regel vara lindrigare än förstagångsinfektionen. Ett återfall kan också ske i form av virusutsöndring som man inte märker av. De återkommande utbrotten kommer oftast på samma ställe. Vanliga orsaker till återfall är sänkningar av immunförsvaret som till exempel andra infektioner, menstruation, stress eller solbadning.

Hur går undersökning och testning till?
En herpesinfektion är oftast så typisk att någon provtagning inte är nödvändig. Diagnosen kan säkerställas genom att sekret tas från färsk blåsa eller sår och skickas till laboratorium för viruspåvisning.

Vart vänder man sig om besvären är svåra?
Du kan kontakta en vårdcentral, husläkarmottagning, ungdomsmottagning, hud- och venmottagning eller sex- och samlevnadsmottagning för undersökning. Telefonnummer och länkar till många av landets mottagningar hittar du här.

Hur behandlar man herpes?
Oftast kräver munherpes ingen behandling, det räcker med att hålla området rent och torrt och undvika täckande smink och liknande. För att dölja såret kan man använda Compeed® munsårsplåster. Det finns ett antal receptfria krämer på apotek, till exempel Anti®, Healip®, Vectavir® och Zovirax® som kan ha en lindrande effekt och göra så att såret läker snabbare. För bästa effekt bör läkemedlen börja användas så tidigt som möjligt. Om man får svåra och ofta återkommande utbrott kan man diskutera med sin läkare om att få receptbelagda läkemedel, till exempel Zovirax® eller Aciklovir Stada®.

Vad kan hända om man inte behandlar?
Utbrotten av herpes kan pågå längre om man inte behandlar med de krämer som finns. En gravid kvinna med en pågående genital herpes kan smitta sitt barn vid förlossningen, varför man oftast väljer kejsarsnitt i dessa fall.

Hur vanlig är sjukdomen?
Herpes är en mycket vanlig infektion. Cirka 70 % av den vuxna befolkningen är bärare av HSV-1 och cirka 30 % av HSV-2.

Vad säger smittskyddslagen?
Sjukdomen är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen och man är inte enligt lag skyldig att informera en partner om sin smitta.

Klamydia

Klamydia är den vanligaste rapporterade sexuellt överförbara infektionen i Sverige. Många vet inte om att de fått sjukdomen eftersom den inte alltid ger symptom. Den är också en av de allvarligare eftersom den obehandlad bland annat kan leda till sterilitet.

Vad orsakar sjukdomen klamydia?

Sjukdomen orsakas av en bakterie, Chlamydia trachomatis. Bakterien finns framför allt i urinröret och hos kvinnor även i slidan. Den kan ibland finnas i ändtarmen och i sällsynta fall även i svalget.

Hur smittar klamydia?

Klamydia kan smitta vid oskyddade vaginala och anala samlag, vid oskyddad oralsex och kan ibland också överföras vid petting och rimming (om man slickar någons ändtarmsöppning).

Viktigt att testa sig

Obehandlad kan klamydia ge allvarliga komplikationer, framförallt för kvinnor (se nedan). Därför är det viktigt att du testar dig om du misstänker klamydia. Har du en partner bör han eller hon också testa sig.

Hur skyddar man sig mot klamydia?

Kondom reducerar avsevärt risk för smitta under förutsättning att den är hel och sitter på under hela samlaget.

Vilka symtom kan man få av klamydia?

Mer än hälften av alla som smittas av klamydia får inga symtom alls. Av den anledningen är det viktigt att man alltid testar sig om man haft en oskyddad sexuell kontakt. De som får symtom får vanligtvis dessa efter en till två veckor. Det vanligaste besväret är att det svider eller kliar när man kissar. Detta på grund av att bakterien har orsakat en inflammation i urinröret. Andra symtom hos kvinnor kan vara mellanblödningar och flytningar, ont i nedre delen av magen och smärtupplevelser vid samlag. Män kan ibland få flytningar från urinröret och svullnad och värk i pungen.

Hur går undersökning och testning av klamydia till?

Ett klamydiatest kan till skillnad från ett hivtest inte göras anonymt. Testet är kostnadsfritt och man får sitt provsvar efter ungefär en vecka. Testet innebär att man lämnar ett urinprov och att prov tas från livmodertapp, ändtarm och svalg. På laboratoriet kan man sedan påvisa bakterien genom DNA-bestämning eller odling. Innan provet tas bör minst en vecka ha gott från smittotillfället.

Var kan man testa sig för klamydia?

Du kan testa dig på alla vårdcentraler, husläkarmottagningar, ungdomsmottagningar, hud- och venmottagningar, sex- och samlevnadsmottagningar och specialmottagningar för sexuellt överförda infektioner. Telefonnummer och länkar till många av landets mottagningar hittar du här. I vissa landsting kan man beställa hem ett klamydiatest som man själv skickar in till ett laboratorium för att sedan få svaret på nätet. Om du bor i Västra Götaland, Sörmland, Värmland, Gävleborg eller Västerbotten kan du beställa hem ett klamydiatest via www.klamydia.se. Andra möjligheter att beställa hem klamydiatester via nätet hittar du på www.klamydiatest.nu eller på 1177.se. Via Mina vårdkontakter ska du sedan kunna logga in för att få reda på ditt provsvar.

Hur behandlar man klamydia?

Klamydiainfektion botas lätt med en antibiotikakur. Tills hela antibiotikakuren tagits bör du inte ha samlag eller petting. I en del fall tas ett kontrollprov efter behandlingen för att visa att man är smittfri. Behandlingen är kostnadsfri.

Vad kan hända om man inte behandlar?

Utan behandling kan infektionen hos kvinnor ge äggledarinflammation vilket kan leda till sterilitet. Man räknar med att 50-60 % av sterilitet hos kvinnor beror på en obehandlad klamydiainfektion. Vid äggledarinflammation finns också risk för utomkvedshavandeskap vid en framtida graviditet. Kvinnan kan även smitta barnet vid förlossningen så att det nyfödda barnet får ögoninfektion och lunginflammation. Hos män kan klamydia orsaka bitestikelinflammation, som ibland kan leda till sterilitet eller nedsatt fruktsamhet.

Smittspårning krav enligt smittskyddslagen

Klamydia klassas enligt den svenska smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom. Detta innebär att om man misstänker att man blivit smittad är man skyldig att uppsöka en läkare för att göra de undersökningar och ta de prover som behövs. All undersökning, vård och behandling är kostnadsfri för patienten. Klamydia är en smittspårningspliktig sjukdom, vilket innebär att man måste lämna uppgifter om den eller de personer smittan kan ha kommit från och den eller de man kan ha fört den vidare till. Man kan välja att själv kontakta sina partners eller att en läkare eller kurator gör det. Man är i så fall alltid anonym gentemot sina partners genom sekretesskyddet i smittskyddslagen. Inträffade fall anmäls anonymt till smittskyddsläkaren i landstinget och till Smittskyddsinstitutet.

Kondylom

Vad orsakar sjukdomen?
Kondylom, eller könsvårtor, orsakas av ett virus som tillhör gruppen humant papillomvirus, HPV. Mer än 100 olika typer av humant papillomvirus finns beskrivna. Cirka 40 av dessa är så kallade genitala humana papillomvirus och söker sig till slemhinnor i framför allt underlivet. Några av de HPV-typer som finns kan orsaka kondylom medan andra HPV-typer är upphovet till livmoderhalscancer.

Hur smittar viruset?
Papillomvirus smittar via direkt kontakt. Oskyddade samlag är den vanligaste smittvägen för kondylom. Såvitt man vet är man bara smittsam då det finns vårtor.

Hur skyddar man sig mot kondylom?
Kondom minskar risken för smitta under förutsättning att den är hel och sitter på under hela samlaget. Men eftersom kondomen inte täcker alla virusinfekterade könsdelar kan man smittas ändå.

Numera finns ett vaccin som skyddar både mot de vanligaste HPV-typer som kan orsaka kondylom och de vanligaste HPV-typer som kan orsaka livmoderhalscancer. Vaccinet bör ges innan sexdebuten för maximal effekt och rekommenderas främst idag till unga flickor.

Vilka symtom kan man få?
Kondylom ger i allmänhet inga symtom förutom att vårtorna känns eller syns. Utseendet på vårtorna kan variera. Ibland är de hudfärgade, små och flikiga, ibland kan de vara platta och då svåra att se utan en speciell undersökning. Inkubationstiden är ofta flera månader, men ibland kan det dröja ett år eller längre innan vårtor uppstår.

Hos mannen sitter vårtorna normalt på förhuden, ollonet, penisskaftet, i urinrörsmynningen eller i ändtarmsområdet. Hos kvinnor ses vårtorna på blygdläpparna, i urinrörsmynningen, i slidöppningen, på livmodertappen eller runt ändtarmsöppningen. Oavsett var vårtorna sitter så finns viruset sannolikt överallt i könsorganens slemhinnor och även i ändtarmen.

Alla får dock inte vårtor av viruset. Man kan alltså vara smittad utan att veta om det.

Hur går undersökning och testning till?
Kondylomvirus kan inte odlas i laboratorier och därför kan man inte säga vem som bär på virus eller inte. De stora typiska vårtorna är lätta att se och diagnostisera. Om de är små eller har ett annorlunda utseende behövs mikroskopisk analys av en vårta.

Var kan man låta undersöka sig?
Du kan kontakta en vårdcentral, husläkarmottagning, ungdomsmottagning, hud- och venmottagning eller sex- och samlevnadsmottagning för undersökning. Telefonnummer och länkar till många av landets mottagningar hittar du här.

Hur behandlar man kondylom?
Det finns inget botemedel mot viruset men man kan behandla vårtorna. Det görs oftast genom pensling med en frätande lösning. De kan också brännas eller frysas bort eller tas bort genom små kirurgiska ingrepp. Liksom hand- och fotvårtor kan kondylomen vara svåra att få bort helt och nya vårtor kan uppträda. Infektionen läker ut av sig själv efter några år men det går inte att säga när man inte längre är smittsam.

Hur vanlig är sjukdomen?
Kondylom är en av de vanligaste sexuellt överförda infektionerna men eftersom infektionen inte omfattas av Smittskyddslagen finns ingen tillförlitlig statistik. Enligt en studie som presenterades 2007 får var tionde svensk kondylom.Läs studien

Vad säger smittskyddslagen?
Kondylom omfattas inte av Smittskyddslagen.

LGV - Lymfogranuloma venereum

Vad orsakar sjukdomen?
LGV orsakas av en variant av Chlamydia trachomatis , det vill säga samma bakterie som ger upphov till klamydiainfektion. Denna variant av klamydiabakterien är mera aggressiv än den vanliga och är mer svårbehandlad.

Hur smittar LGV?
LGV smittar vid oskyddade vaginala och anala samlag, vid oralsex och ibland vid petting och rimming (om man slickar någons ändtarmsöppning).

Hur skyddar man sig mot LGV?
Kondom som används på rätt sätt, som är på under hela samlaget och inte går sönder eller glider av, reducerar avsevärt risken för smitta.

Vilka symtom kan man få?
Inkubationstiden kan vara lång, ofta upp till någon månad. Sjukdomen börjar med att det uppstår ytliga små sår på könsorganets eller ändtarmens slemhinna. Dessa sår är smärtfria och noteras oftast inte. Så småningom börjar närliggande lymfkörtlar att svullna. Denna svullnad kan bli mycket kraftig och är oftast mycket smärtsam.

Hur går undersökning och testning till?
Man ställer diagnos på den kliniska bilden, men påvisas i laboratorium på samma sätt som vanlig klamydia. Förutom positivt prov för Chlamydia trachomatis krävs dock vidare typning.

Var kan man testa sig?
Du kan testa dig på alla vårdcentraler, husläkarmottagningar, ungdomsmottagningar, hud- och venmottagningar, sex- och samlevnadsmottagningar och specialmottagningar för sexuellt överförda infektioner. Telefonnummer och länkar till många av landets mottagningar hittar du här.

Hur behandlar man LGV?
Infektionen behandlas med samma typ av antibiotika som mot vanlig klamydia, dock i högre dos och under längre tid. Ibland måste man kirurgiskt dränera en nedsmält lymfkörtel eller skära bort en fistelgång.

Vad kan hända om man inte behandlar?
Utan behandling kan lymfkörtlarna börja ”smälta” och fistlar (vargångar) kan bildas. Om man inte behandlar infektionen kan vävnadsförstörelsen med sin kroniska ärrbildning bli omfattande och invalidiserande. Eftersom lymfkanalerna förstörs kan ibland könsorganets vävnad samt även ben svälla upp och förtjockas. Området får efterhand ett ”elefantaktigt” utseende både i storlek och i hudstruktur (elefantiasis). En vanlig komplikation kan också vara ärrbildning med skrumpning kring ändtarmen.

Hur vanlig är sjukdomen?
LGV är mycket ovanlig i Sverige och västvärlden. Sjukdomen är vanligast i de tropiska delarna av Afrika, Asien och Central och Sydamerika. Under senare år har dock flera fall rapporterats från olika storstäder i Europa och i länder som Australien, Kanada och USA. I Sverige rapporterades de första fallen av LGV hos män som har sex med män i Stockholm år 2004. Sedan dess har sporadiska fall rapporterats, samtliga bland män som har sex med män.

Vad säger smittskyddslagen?
LGV, precis som klamydia, klassas enligt den svenska smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom. Detta innebär att om man misstänker att man blivit smittad är man skyldig att uppsöka en läkare för att göra de undersökningar och ta de prover som behövs. All undersökning, vård och behandling är kostnadsfri för patienten. LGV är en smittspårningspliktig sjukdom, vilket innebär att man måste lämna uppgifter om den eller de personer smittan kan ha kommit från och den eller de man kan ha fört den vidare till. Man kan välja att själv kontakta sina partners eller att en läkare eller kurator gör det. Man är i så fall alltid anonym gentemot sina partners genom sekretesskyddet i smittskyddslagen. Inträffade fall anmäls anonymt till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten.

Syfilis

Vad orsakar sjukdomen?
Syfilis (som ibland kallas för lues) orsakas av en spiralformad bakterie, en så kallad gramnegativ spirochet, som heter Treponema pallidum. Denna bakterie kan överleva nästan var som helst i människans kropp och kan sprida sig snabbt.

Hur smittar syfilis?
Syfilis smittar genom vaginala och anala samlag samt vid oralsex. Bakterien kan ibland också överföras via kyssar om man har primärsår vid munnen. En gravid kvinna som är infekterad kan smitta sitt foster via moderkakan. Vid tidig syfilis (de två första stadierna) är man mycket smittsam, vid sen syfilis är smittsamheten låg eller obefintlig.

Hur skyddar man sig mot syfilis?
Det bästa skyddet mot smittöverföring är kondom, men eftersom sår kan uppstå på ställen på kroppen som inte skyddas av kondomen är skyddet inte alltid fullgott.

Vilka symtom kan man få?
Syfilis är, tillsammans med tuberkulos och hiv, en av de stora ”sjukdomsimitatörerna”. Detta betyder att, beroende på sjukdomens stadium, man kan uppvisa i stort sätt vilka symtom som helst. Syfilis brukar normalt indelas i fyra stadier:

Primär syfilis: Cirka tre veckor efter smittotillfället uppstår ett rött ovalt sår (en så kallad schanker) där bakterien har trängt in i kroppen (bild). Hos män ses de flesta schanker på penis, anus och ändtarm, och vanligen på vulva, livmoderhals och mellan vagina och anus hos kvinnor. Såret ser ofta rent ut, är utan var och gör inte ont, men kan utvecklas till ett sår som utsöndrar klart slem när det irriteras. Ofta sker också en ömmande svullnad av lymfkörtlarna på lårens insida och ljumskar. Såret läker vanligtvis av sig själv efter fyra till åtta veckor.

Sekundär syfilis: I detta stadium sprider sig bakterierna genom blodet till huden, levern, lederna, lymfkörtlarna, musklerna och hjärnan. Utslag på kroppen kan uppstå sex till tolv veckor efter att schankern har läkt. Bild. Utslagen, som varken kliar eller gör ont, kan täcka alla delar av kroppen, men brukar oftast ses i handflatorna eller under fotsulorna. Flera smärtfria skador kan också uppstå i slemhinnorna i munnen och svalget och på skelettet och inre organ. Eftersom bakterierna finns i skadornas utsöndringar är sjukdomen mycket smittsam i detta stadium. Utslagen läker vanligtvis utan behandling inom två till sex veckor. Andra symtom kan vara feber, sårig hals, trötthet, huvudvärk, nacksmärta, ledsmärta, illamående och fläckvist håravfall. Ett stort antal smittade personer får inga symtom alls vid detta stadium.

Latent syfilis: Detta symtomfria stadium visar sig i två faser: tidigt (inom ett år efter infektionen) och sent (efter ett år) och efterföljs av sekundär syfilis. Sen latent syfilis är inte smittsam eftersom bakterien är inaktiv i lymfkörtlarna och mjälten. Det latenta stadiet kan vara tre till trettio år och behöver inte framskrida till tertiär syfilis. Omkring 30 % av de smittade personerna förblir i det latenta stadiet.

Tertiär syfilis: Den slutliga fasen börjar tre år eller senare efter infektionen. I denna fas kan personen inte längre smitta andra, men bakterien återaktiveras, förökas och sprider sig i kroppen. Skador på hjärtat, ögonen, hjärnan, nervsystemet, skelettet och lederna kan uppstå, likaså tumörer på huden, skelettet, testiklarna och andra vävnader. Kardiovaskulära symtom som bråck på artärer och skador på aortaklaffarna kan uppstå, vilket gör att det centrala nervsystemet förfaller och orsakar demens, skakningar, oförmåga att samordna muskelrörelser, förlamning och blindhet. Skadorna går inte att reparera och kan i värsta fall leda till döden.

Hur går undersökning och testning till?
Diagnos ställs med hjälp av ett antikroppstest, det vill säga ett blodprov som tas från patienten. Ett första test kan tas cirka sex veckor efter smittotillfället, men vid ett negativt testsvar bör ett slutgiltigt antikroppstest tas när det gått totalt tre månader. Misstänkta fall av syfilis ska alltid handläggas av specialist. Provtagningen är kostnadsfri.

Var kan man testa sig?
Du kan testa dig på alla vårdcentraler, husläkarmottagningar, ungdomsmottagningar, hud- och venmottagningar, sex- och samlevnadsmottagningar och specialmottagningar för sexuellt överförda infektioner. Telefonnummer och länkar till många av landets mottagningar hittar du här.

Hur behandlar man syfilis?
Syfilis ska alltid behandlas av en venereologisk specialist.

Primär, sekundär och tidig latent behandlas med injektion Tardocillin� vid två tillfällen med en veckas intervall. Tertiär, sen latent eller latent av okänd ålder behandlas också med injektion Tardocillin� men vid tre tillfällen med en veckas intervall. Om man är allergisk mot penicillin kan behandling ges med antibiotika, t.ex.Doxyferm� eller Ery-Max�. Kontrollprover efter injektionsbehandling ska tas efter tre och sex månader samt efter ett år.

Personer med neurollogiska symtom på syfilis behöver läggas in på sjukhus. Behandlingen består av benzylpenicillin intravenöst i 10 dagar och därefter tre injektioner med Tardocillin�.

Om behandlingen satts in vid sen syfilis ska kontrollprover tas även två och tre år.

Hur vanlig är sjukdomen?
Syfilis är ovanligt i Sverige men har under de senaste åren börjat öka. Den inhemska spridningen sker för närvarande framför allt bland män som har sex med män i storstäderna. Även globalt är förekomsten av syfilis relativt låg, men förekommer mer utbrett i Sydostasien, Ryssland, de baltiska länderna, delar av Afrika och dessutom i storstäder i Amerika och Europa.

Vad säger smittskyddslagen?
Syfilis klassas enligt den svenska smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom. Detta innebär att om man misstänker att man blivit smittad är man skyldig att uppsöka en läkare för att göra de undersökningar och ta de prover som behövs. Syfilis är en smittspårningspliktig sjukdom, vilket innebär att man måste lämna uppgifter om den eller de personer smittan kan ha kommit från och den eller de man kan ha fört den vidare till. Man kan välja att själv kontakta sina partners eller att en läkare eller kurator gör det. Man är i så fall alltid anonym gentemot sina partners genom sekretesskyddet i smittskyddslagen. Inträffade fall anmäls anonymt till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten.

Hepatiter

Hepatit är ett virus som angriper framför allt levern. Likt hiv är hepatit en såkallad blodsmitta. Vissa hepatiter som typ B och C kan bli kroniska och kan ge allvarliga sjuksymtom, såsom skador på levern först efter 10-20 år.

Hepatit A
Epidemisk, flera personer smittas samtidigt. Mycket smittsam. Smittan överförs alltid via livsmedel, en typisk semestersjukdom. Inkubationstiden är 3-6 veckor. Symtomen är trötthet, gula ögonvitor, vit (kittfärgad) avföring och mörk urin.

Hepatit A läker alltid ut av sig själv. Vaccination är möjlig.

För mer information, statistik samt senaste siffrorna se Folkhälsoinstitutet

Hepatit B
Hepatit B är den mest smittsamma hepatiten, cirka 30 % smittrisk vid oskyddat samlag. I västvärlden sprids hepatit B (utöver oskyddat samlag) främst genom orena verktyg vid intravenöst missbruk. Smitta kan även överföras om man får blod från en smittsam person på skadad hud eller på slemhinnor som till exempel ögat. Inkubationstiden är upp till 6 månader. Symtom behöver inte uppträda.

Hepatit B kan bli kronisk. Vaccination är möjlig, dock finns ingen behandling.

För mer statistik samt senaste siffrorna se Folkhälsoinstitutet.

Hepatit C
Hepatit C är en blodsmitta som kan smitta via orena verktyg vid intravenöst missbruk, blodtransfusion, blodpreparat och organtransplantationer. Finns även en risk för sexuell smitta. Inkubationstiden varierar. Symtom behöver inte uppträda.

Hepatit C läker ut av sig själv i vissa fall, annars förblir den kronisk. Behandling är möjlig.

För mer statistik samt senaste siffrorna se Folkhälsoinstitutet.