Noaks Ark

Noaks Ark blev Sveriges första organisation för att förebygga hiv och att stödja sjuka och deras närmaste. Ända sedan starten 1986 har vi arbetat mitt i den verklighet där hiv finns och under årens lopp har en ojämförlig kunskap och erfarenhet samlats under ett och samma tak.

Vi samlar ett nätverk av regionalt verksamma Noaks Ark-föreningar i Sverige som erbjuder aktiviteter och stöd i olika former för den som lever med hiv eller är närstående. Tillsammans arbetar vi förebyggande mot hiv och andra sexuellt överförda infektioner och genom informations- och utbildningsinsatser vill vi bidra till ökad kunskap och medvetenhet om hiv. Flera av våra Noaks Ark-föreningar erbjuder hivtestning med snabbsvar.

Noaks Ark Riksförbundet | Förebyggande behandling (PrEP)
429
page-template-default,page,page-id-429,page-child,parent-pageid-423,ajax_fade,page_not_loaded,boxed,,side_menu_slide_with_content,width_470,footer_responsive_adv,hide_top_bar_on_mobile_header,qode-content-sidebar-responsive,columns-4,qode-theme-ver-11.0,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-5.2.1,vc_responsive
 

Förebyggande behandling (PrEP)

PrEP står för Pre-ExpositionsProfylax, det vill säga förebyggande behandling.

Tabletten som förskrivs heter Truvada och är en kombination av två olika antivirala substanser som ofta ingår i behandlingen av personer med hiv. Med denna kombination kan man också hindra att en hivnegativ person får hiv.

Förebyggande behandling mot hiv är ett bra alternativ för personer som har sex med flera partner utan kondom.

Under begränsad tid även för den som lever med någon som har hiv där behandlingen ännu inte gett effekt.

Att ha sex med en person som har behandlad hiv med virusmängd under upptäckbar nivå, innebär ingen överföring av hiv. I så fall är PrEP överflödig.

I princip kan man tänka sig många olika medicinkombinationer som PrEP, men det är bara Truvada som i dagsläget varit föremål för grundliga studier, under snart 10 år

Truvada används som PrEP i USA och i flera länder i Eu. Två varianter av PrEP med Truvada finns:

En tablett Truvada om dagen under längre tid.

Vid behov: 2 tabletter två till 24 timmar före ”planerat” sex och därefter 1 tablett dagligen under två dagar – om det bara blev ett sextillfälle. I annat fall får man fortsätta ta Truvada enligt samma princip: 2 tabletter före sex enligt ovan och en tablett dagligen intill två dagar efter det senaste sextillfället som inneburit risk för överföring av hiv.

Behandlingen med Truvada kan påverka bentätheten i skelettet, den kan också, men mera sällan, påverka njurar. Därför måste man följa upp patienter som tar Truvada åtminstone en gång om året.

Innan en person påbörjat PrEP måste det uteslutas att personen har hiv. Risken för överföring av hiv under pågående PrEP är mycket liten, om man tar medicinen enligt ordination. Men eventuell överföring av hiv måste upptäckas så fort som möjligt, eftersom Truvada inte räcker som behandling av en hivinfektion.

Hivtestning innan behandling startar är avgörande, liksom regelbundet under tiden som PrEP tas, rimligen var tredje månad.

Att sluta använda kondom innebär risk för hiv men också för andra sexuellt överförbara infektioner. Truvada skyddar inte mot andra sjukdomar än hiv.

I Sverige råder det oklarhet hur PrEP ska betalas, därför är Truvada i praktiken svårt att få genom vården. Dels handlar det om priset för själva medicinen, dels om kostnaderna för hivtest och kontroll av eventuella biverkningar (minst en gång om året).

På Riksförbundet Noaks Ark anser vi att det är bekymmersamt att PrEP ännu inte är tillgängligt för dem som skulle behöva det. Vi ser PrEP som ett ytterligare sätt att förebygga hiv och tycker att det borde erbjudas personer i utsatta grupper med hög risk att få hiv.

Om du funderar på att införskaffa Truvada på egen hand, tänk på att antivirala mediciner måste tas i ordnade former med regelbundna kontroller.

Läs om PrEP (länk till Lars Mobergs text)

Läs mer om Truvada i Fass

Hivvaccin

Nya preventionsteknologier

Nya preventionsteknologier, NPT, är ett samlingsbegrepp för ett antal metoder som introducerats under senare år eller som är under utveckling. Bland dem finner vi hivvaccin, mikrobicider och manlig omskärelse som kanske är de mest omtalade. Mor till barn-prevention, behandling som prevention, PrEP (Preexpositionsprofylax) och PEP (Postexpositionsprofylax) är andra exempel på NPT. Av dessa används idag manlig omskärelse, mor till barn-prevention, PEP och till viss del behandling som prevention. Hivvaccin och mikrobicider befinner sig fortfarande på forskningsstadium och PrEP är ett hett debattämne främst vad det gäller risk för resistensutveckling.

Traditionellt är vaccin utvecklat för att skydda friska personer från att smittas med en sjukdom. Detta är även målet med ett hivvaccin.

Ett vaccin är en substans som lär kroppen att känna igen och försvara sig mot bakterier och virus som orsakar sjukdom. Det skapar en reaktion i immunförsvaret och förbereder det för att bekämpa och komma ihåg hur det ska bekämpa en särskild infektion om det angrips igen. Ett effektivt hivvaccin skulle lära kroppen att känna igen hiv, som orsakar aids, och provocera fram en immunförsvarsreaktion som skulle skydda kroppen mot hiv vid angrepp. Information om hur hiv bekämpas skulle lagras i immunförsvarets minne och det skulle därmed vara förberett på att attackera hivviruset varje gång det angriper kroppen. Ett vaccin är inte ett botemedel, men det förhindrar infektion (hiv) eller fördröjer sjukdomsförloppet (aids).

Vad är skillnaden mellan ett preventivt och ett terapeutiskt hivvaccin?
När man talar om “vaccin” avses vanligen preventivt vaccin. Ett preventivt vaccin är avsett för personer som inte är infekterade med det avsedda smittämnet, till exempel hiv. Vaccinet antingen skyddar individen från infektion när han/hon utsätts för smittämnet, eller stoppar utvecklingen av smittämnet i kroppen om han/hon infekteras. Ett terapeutiskt vaccin syftar till att minska smittämnets inverkan i kroppen på den redan infekterade personen.

Varför är ett vaccin viktigt?
Sjukdomsprevention genom immunisering är inget nytt koncept; vaccin har funnits i hundratals år. Det första moderna vaccinet utvecklades 1796 av Edward Jenner för att förhindra smittkoppor. Med undantag av rent dricksvatten, har ingen annan hälsointervention haft en sådan inverkan som vaccin när det gäller att minska smittsamma sjukdomar. Varje år förhindrar vaccin upp till tre miljoner dödsfall, och 750 000 barn räddas från funktionshinder. Genom vaccinering har smittkoppor, som en gång i tiden dödade cirka en miljon människor varje år bara i Europa, utrotats globalt. Polio är nära att utrotas tack vare vaccin. Andra vaccin – inklusive dem mot rabies, stelkramp, mässlingen, påssjuka, hepatit A och B – räddar miljoner liv och sparar miljontals dollar i hälsokostnader när de används i nationella vaccinationsprogram. Överhuvudtaget har det visat sig att immunisering är den mest kostnadseffektiva metoden för bättre hälsa.

Är vaccin 100 % effektiva mot sjukdomar?
Inget vaccin är 100 % effektivt och ett hivvaccin kommer heller inte att vara det. Faktum är att de flesta vaccin har mellan 70 % och 95 % effekt hos dem som vaccinerats mot det avsedda smittämnet. Detta koncept kallas partiell effektivitet. 100 % effektivitet är inte nödvändigt då allmänna hälsoprogram lyckas nå avsevärda nivåer av immunisering i ett samhälle. Framgångsrika massvaccinationsprogram skapar så kallade flockimmunitet. Det innebär att om tillräckligt många människor i ett samhälle är vaccinerade med ett effektivt vaccin, blir det statistiskt färre möjligheter för en smittsam sjukdom att överföras och därmed minskar risken för infektion hos dem som inte har vaccinerats eller hos dem där vaccinet inte fungerar.

Varför behövs det ett vaccin för att förhindra hivspridning?
Dels visar data från länder med pågående behandlings- och preventionsprogram att dessa program inte räcker för att kontrollera hivepidemin. Dels är det en kostnadsfråga och Världsbanken understryker att investeringar i kostnadseffektiva preventiva åtgärder mot smittsamma sjukdomar, och då särskilt vaccin, är bästa användningen av begränsade allmänna medel. Antiretroviral behandling är dyr eftersom befintliga mediciner, som inte utgör något botemedel, måste tas varje dag resten av livet. Ett hivvaccin ska ses som en del av den omfattande hiv/aidsagendan. För att få bukt på eller stoppa epidemin, måste både kort- och långsiktiga lösningar användas. Kortsiktiga innefattar en uppgradering av preventionskampanjer, som utbildning i säkrare sex, behandling av alla hivpositiva, och att mildra epidemins socioekonomiska inverkan. Långsiktiga lösningar är beroende av nya preventionsmetoder, inklusive ett preventivt hivvaccin.

Varför tror forskarna att ett preventivt vaccin är möjligt?
Forskare vet att vissa människor har ett immunförsvar med en naturlig förmåga att förhindra hivinfektion. Hos andra individer tycks immunförsvaret kunna kontrollera sjukdomsförloppet, s k elite controllers. Experimentella vaccin mot siv, en kusin till hiv som infekterar apor, har visat sig förhindra aids. Tillsammans skapar dessa upptäckter en vetenskaplig potential att finna ett hivvaccin för människor. För närvarande pågår mer än 20 vaccinförsök på människor och minst lika många ligger på ett tidigare forskningsstadium.

Varför finns det ännu inget hivvaccin på marknaden?
Utvecklingen av ett nytt vaccin är normalt en lång och komplicerad forskningsprocess. Det tar vanligtvis 10 till 15 år och kostar 100 till 200 miljoner amerikanska dollar att utveckla och testa ett vaccin. Att utveckla ett hivvaccin är särskilt utmanande eftersom hiv är ett av de mest komplicerad virus som någonsin identifierats. Hiv siktar in sig på och förgör det immunförsvar som ett vaccin normalt aktiverar. Hivvirusets genetiska instabilitet är skrämmande med en produktion av miljontals virus vars mutationsvarianter är enorma. Immunförsvaret utsätts för en oändlig ström av nya former av viruset, omöjliga att känna igen och kontrollera. Dock ger forskningen hela tiden nya ledtrådar och viktig vetenskaplig inblick i utvecklandet av ett hivvaccin. Det finns även andra vetenskapliga utmaningar i utvecklingen av ett hivvaccin, som till exempel avsaknaden av en fungerande modell för tidig testning av vaccinkandidater på djur. Det finns frågor om vad som är det mest effektiva angreppssättet eller kombination av angreppssätt för att skapa immunförsvarsreaktion mot hiv; genom cell, kroppsvätska eller slemhinna. Dessutom vet forskarna ännu inte om ett universellt vaccin kan skapa immunitet mot de olika subtyperna av hiv eller om ett vaccin måste utvecklas till vart och ett av dem. Slutligen är avsaknaden av adekvat global finansiering och politiskt stöd för att få bukt på hivepidemin, inklusive stöd till vaccinforskningen ett problem som bland annat FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan gång på gång kritiserat.

Hur testas hivvaccin?
Både vaccin och läkemedel testas i olika steg, där varje steg tar ett par år. Laboratorieforskning följs av djurtest för att fastställa säkerhet innan man testar produkten på människor. Under försök på människor testas frivilliga för att fortsätta utvärdera säkerhet och effekt. Kliniska försök på människor sker i tre faser. För hivvaccin innefattar Fas I ett ganska litet antal friska hivnegativa vuxna frivilliga med liten risk att utsättas för hivinfektion. Fas I testar säkerhet. Fas II innefattar omkring 200 till 500 friska hivnegativa vuxna frivilliga, varav några löper större risk för hivinfektion. Fas II testar säkerhet, immunförsvarsreaktion och ger preliminär information om dosering och administrering av vaccinet. Fas III innefattar flera tusen vuxna frivilliga med stor risk att utsättas för hiv för att fastställa vaccinets effektivitet för prevention av hivsmitta och aids.

Mer information på:
www.iavi.org
www.ki.se
www.avac.org
www.niaid.nih.gov
www.hvtn.org
www.unaids.org
Internationella hiv/aidspolicyn
IAVI WAD statement 2009
IAVI WAD community statement 2009

Mikrobicider

Mikrobicider är vaginala substanser och tas fram i olika former; som gel, en film eller svamp eller som en vaginal ring som gradvis utsöndrar den aktiva substansen. Ordet mikrobicider syftar alltså på en rad olika substanser som alla har en gemensam nämnare, nämligen förmågan att förhindra sexuell överföring av hiv och eventuellt andra STI när de appliceras lokalt. Mikrobicider skulle kunna fungera som ett effektivt komplement till övrig hivprevention och i framtiden, även till vaccin. Än så länge befinner sig dock teknologin på forskningsstadiet.

Första generationens mikrobicider
Den första generationens mikrobicider, som utvecklades under 90-talet, innehåller substanser som utgör en fysisk barriär mot viruset och genom att förändra kemin i vaginan minskar risken för hivinfektion. Dessa substanser förpackas i en gel som appliceras i vaginan precis före samlag och är därmed beroende av samlaget för att aktiveras. För närvarande pågår två storskaliga forskningsförsök på första generationens mikrobicider i Afrika och Asien.

Andra generationens mikrobicider
Andra generationens mikrobicider är en utveckling av den första generationen, men till skillnad från den första innehåller den andra generationen en antiretroviral substans mot hiv. Dessa mikrobicider testas i en rad intravaginala former, som gel, kräm, ring eller film som kan appliceras en gång per dag eller en gång per månad (ringen). Andra generationens mikrobicider är därmed oberoende av samlaget. Utvecklingen av kombinationsbehandling som motverkar virussmitta på flera fronter samtidigt (i tablettform och som t ex vaginala mikrobicider) skulle på allvar kunna minska hivspridning.

Ett skydd för kvinnor och flickor
Både biologiska och kulturella faktorer gör kvinnor och flickor mer utsatta och mottagliga för hiv och aids. I de värst drabbade områdena i världen löper unga kvinnor tre gånger så stor risk att smittas med hiv än män. Idag är kondom, korrekt använd vid analt, vaginalt och oralt samlag, det enda fullt fungerande skyddet mot hiv. Inom äktenskapet och i fasta relationer är det ofta svårt att kräva kondom. Många hivpositiva kvinnor har bara haft en sexpartner – nämligen sin make eller fasta partner – och omkring 80 % av alla kvinnor som smittas med hiv i fattiga länder har smittats av just sin make eller fasta partner. Därför är det viktigt att hitta nya metoder för att förebygga hiv, så att kvinnor själva kan skydda sig oberoende av sin sexpartner. Mikrobicider skulle kunna vara en sådan metod.

Finns mikrobicider på marknaden?
Nej. Forskare testar för närvarande flera olika substanser för att se om de skyddar mot hiv och/eller andra STI, men inga säkra och effektiva mikrobicider finns ännu tillgängliga för allmänheten. Det är omöjligt att säga hur lång tid det kommer att ta att få fram säkra och effektiva mikrobicider. Normalt tar det mer än tio år att ta fram ett nytt läkemedel från upptäckt i forskningslaboratorium till tillgänglighet på marknaden. 90 % av alla kandidater refuseras redan i förkliniska tester. För närvarande befinner sig tre mikrobicidkandidater i sista fasen för att avgöra om de är effektiva (vilket kan ta upp till fyra år). Om de fungerar kommer det att ta ytterligare ett till två år för enskilda länder att godkänna läkemedlet och marknadsföra det i sitt land. Om de inte gör det kommer det att ta ytterligare tid. Fler kandidater väntar på att testas, men forskningen är beroende av långsiktigt engagemang och investeringar.

Kommer mikrobicider kunna ersätta kondomen?
Nej. Korrekt använd under hela samlaget (analt, vaginalt och oralt) kommer kondomer utgöra ett bättre skydd mot hiv och andra STI än mikrobicider. Men för dem som inte kan använda kondomer och främst för kvinnor vars partners vägrar att använda kondomer kan mikrobicider rädda liv och ha en effektiv inverkan på begränsningen av hivspridning. Matematiska modeller visar att 2,5 miljoner hivinfektioner skulle kunna förhindras under en 3-årsperiod om även en liten andel kvinnor i låginkomstländer använde 60 %-igt effektiva mikrobicider i hälften av fallen då kondom inte används.

Kommer mikrobicider att skydda mot alla STI?
Även om skydd mot hiv är det primära målet, finns förhoppningen att i framtiden finna ”kombinationsmikrobicider” som skyddar mot alla STI.

Tänk om en kvinna vill bli gravid?
En del mikrobicidkandidater kommer att fungera som preventivmedel, andra inte. Det är viktigt att ha både mikrobicider som skyddar mot hiv och graviditet och mikrobicider som förhindrar smitta men möjliggör graviditet. Detta är aldrig möjligt med kondomer.

Kommer mikrobicider vara fördelaktiga även för män?
Även om det är möjligt att mikrobicider kan skydda hivpositiva kvinnors partner, är det även möjligt att de inte gör det. Försök med diskordanta par (det vill säga där en är hivpositiv och en är hivnegativ) krävs för att testa detta. Parallellt med vaginala mikrobicider forskas det även på rektala mikrobicider, men säkerheten och effektiviteten för dessa måste undersökas separat eftersom den vaginala och rektala miljön skiljer sig radikalt. Säkerhetsstudier av rektala mikrobicider har påbörjats.

Kommer mikrobicider att vara säkert?
Alla nya substanser måste genomgå säkerhetstest innan de blir tillgängliga för allmänheten. Aktivister för kvinnors hälsa och forskare för ett nära samarbete för att försäkra sig om att testningen av mikrobicider är grundlig och etiskt korrekt. Fördelen är att många av de substanser som testas används i mediciner som redan finns på marknaden.

Varför behöver vi mikrobicider om vi till slut får ett hivvaccin?
Ingen enskild metod eller teknik kommer att lösa hivproblematiken. Alla existerande prevetionsmetoder som finns tillgängliga bör tillämpas och kompletteras med nya verktyg, metoder och teknologier. Mikrobicider kommer troligen att vara tillgängliga på marknaden innan ett hivvaccin. Men även när det finns tillgängligt kommer hivvaccin och mikrobicider ha olika, kompletterande roller i hivpreventionen.

Hur mycket kommer mikrobicider att kosta och kommer människor att ha råd med dem?
Det är viktigt att mikrobicider hamnar i händerna på de kvinnor och män som behöver dem till ett pris som de kan betala. Historiskt har nya hälsoteknologier sällan blivit tillgängliga i utvecklingsländer förrän ett decennium efter att de lanserats i västvärlden. Opinionsbildare arbetar med forskare och policyskapare för att understryka behovet av ekonomisk och geografisk tillgänglighet för att så snabbt som möjligt få ut mikrobiciderna så snart de har konstaterats säkra och effektiva.

Vem arbetar med forskning och utveckling av mikrobicider?
I stort sett all mikrobicidforskning utförs av icke vinstdrivande och akademiska institutioner eller små biotekniska företag. Studierna finansieras av välgörenhetsorganisationer och statliga bidrag. Dessa offentliga medel stöder även grundforskning, social- och beteendeforskning och infrastrukturen kring kliniska forskningsförsök som bidrar till forskning och utveckling av mikrobicider.

Mer information på:

www.ki.se
www.avac.org
www.niaid.nih.gov
www.hvtn.org
www.unaids.org
Internationella hiv/aidspolicyn
www.ipmglobal.org
IPM WAD statement 2009

Mor till barn-prevention

I dag lever ungefär 2,1 miljoner av världens barn under 15 år med hiv. Omkring 90 % av dessa barn har smittats genom mor till barn-smitta. Detta betyder att barnet har blivit smittat av moderns hiv antingen under graviditeten, under förlossningen eller via bröstmjölk vid amning. Risken att ett barn till en hivpositiv kvinna smittas är mellan 15 och 45 % om inga åtgärder vidtas. I Sverige är mor till barn-smitta mycket ovanlig. I de fall man identifierat hivsmitta hos modern har man kunnat sätta in alla preventiva åtgärder och därmed lyckats reducera smittoöverföring från mor till barn till 0 % under de senaste 10 åren.

 

Mor till barn-prevention består av fem steg:

  • Testning av modern
  • Behandling av modern om hon är hivpositiv för att få ner virusnivåerna till så låg nivå som möjligt och därmed minska risken för överföring till barnet.
  • Planerat kejsarsnitt som är ”blodfritt”, d v s moderns blod kommer inte i kontakt med barnets slemhinnor och smitta kan därmed undvikas.
  • Behandling till barnet direkt efter förlossning och tills dess man med säkerhet vet att barnet inte smittats.
  • Undvika bröstmjölk då det är en kroppsvätska som innehåller hiv. Bröstmjölksersättning rekommenderas i de fall det finns tillgång till rent vatten.

I kombination kan dessa åtgärder minska risken för mor till barn-smitta till mycket låga nivåer.

PEP, Postexpositionsprofylax

Från att ha varit begränsat till vårdpersonal som utsatts för risk för hivsmitta används postexpositionsprofylax, PEP, i allt större utsträckning som preventionsmetod för att motverka sexuell och intravenös smitta. PEP är en korttidsbehandling med hivläkemedel och används alltså för att minska risken för hivinfektion efter en potentiell exponering för viruset.

PEP är en intensiv kombinationsbehandling som ges under fyra veckor, under förutsättning att behandling sätts in senast 36 timmar efter smittrisktillfället. I Sverige finns inga riktlinjer för när PEP bör sättas in men på de flesta infektionsklinikerna gäller följande:

  • Sticktillbud med hivkontaminerat instrument där huden penetrerats.
  • Delat kanyl med känd hivinfekterad person.
  • Oskyddat analt eller vaginalt samlag (t.ex. kondomhaveri) där ena parten är känt hivpositiv.
  • Receptivt oralt samlag med ejakulation där den inträngande parten är känt hivpositiv.
  • Våldtäkt eller annan sexuell exposition där det inte är möjligt att utröna hivstatus på indexperson men där omständigheter gör att behandling ändå bedöms lämpligt av ansvarig läkare.
  • Exposition av hivinfekterat blod på slemhinna, i öga eller på skadad hud.

Om man har haft anonymt sex, och inte vet vem partnern är, eller om sexpartnern inte vill testa sig får man ingen PEP-behandling.

Manlig omskärelse

Världshälsoorganisationen (WHO) gick 2007 ut med rekommendationen att integrera manlig omskärelse i preventionsarbetet. Detta sedan studier hade visat att ingreppet reducerar mäns risk för hivsmitta vid penetrerande vaginalt samlag med upp till 60 %. Hivstudierna bland heterosexuella män har dock enbart studerat männens risk att smittas av kvinnor. Motsvarande studier bland homosexuella män har inte visat samma skydd mot hiv, vilket kan bero på att männen haft både passiva och aktiva samlag. Detta tyder på att omskärelse inte ger samma goda skydd för den passiva/receptiva parten i ett samlag. Det är viktigt att vara tydlig med att manlig omskärelse inte eliminerar risken för att bli hivsmittad. Kondomer förblir fortfarande det säkraste sättet att skydda sig mot hiv och andra sexuellt överförbara sjukdomar.

Manlig omskärelse är ett relativt enkelt ingrepp och innebär att man opererar bort hela eller delar av förhuden på penis. Förhudens uppgift är att skydda ollonet mot nötning och att hålla huden på det smidig för att bevara känsligheten. När man skär bort förhuden försvinner talgkörtlarna på förhudens insida och därmed den slemhinneliknande yta som innehåller målceller (Langerhansceller) för hiv. Risken för genitala sårinfektioner minskar och man upptäcker lättare sår och utslag.

Studie om långtidseffekter

I en studie har långtidseffekterna av omskärelse bland män i Kenya som omskars mellan 2002 och 2006 undersökts . Efter sex års uppföljning var den skyddande effekten cirka 60 procent vilket överensstämmer med tidigare visade korttidseffekter. Bland icke-omskurna män såg man en hivincidens på elva procent jämfört med 4,8 procent bland omskurna. Att metoden har ett varaktigt skydd över tiden ger stöd för att fler program bör påbörjas.

Mer om studien